Nr 122. Jobs bok. Ateistteologisk bibeltolkning.

.

I mitten på december blev jag varse att det finns en bok med titeln “Brottsliga bibelbetraktelser”. Den kom ut senhösten 2019 och är skriven av Jonas Lundström, fd pastor i Evangeliska Frikyrkan, numera kristen ateist. Detta fick mig att göra slag i saken och börja skriva en ”liten” text om Jobs bok. Det är ett bra betyg till en boktitel när den bidrar till att ‘få ändan ur vagnen’. En Facebooktråd på Exvangeliet Community om Jobs bok några dagar tidigare hade fått mig att börja fundera över Jobs bok. Jag fick även tankenäring från en sammanfattning av boken “Doubt” (2003) av den amerikanska poeten och historikern Jennifer Hecht som en bloggkontakt försett mig med. I “Doubt” omnämns Job som en av de första stora tvivlarna.  

Jag började skriva med tanke på att bara skriva en kommentar i Facebooktråden om Jobs bok. Men det blev alldeles för långt. Och sedan blev det jul! Nu har det blivit en blogg i stället. Och än längre! 

.

Minneskärvor. 

Jobs bok finns i detta nu bara som över 55-år gamla minnesskärvor. Jag kommer vagt ihåg att jag tyckte att berättelsen om Job var jättekonstig och på något sätt obehaglig. Min kontakt med Job var som muntlig berättelse vid flanellografen i min frikyrkliga ungdomsgrupp. Och i form av korta textbitar. Jag har ännu inte läst hela Jobs bok med sina 42 kapitel. När jag nu påmindes om Jobs bok på Facebook så aktiverades mina “ateistteologiska” ögon. Och jag blev överraskande varse ett respektfullt sätt att läsa och tolka. Bortom det övernaturliga och med fullblodsateistiska ögon. 

Man behöver varken CG Jung eller zenbuddhism som en person använde som tolkningsnycklar i en intressant kommentar där personen också uttryckte sin stora uppskattning av Jobs bok. De flesta kommentarerna i Facebooktråden var närbesläktade med minnesskärvorna från mina tidiga tonår. 

.

Vad är en ateistteologisk bibeltolkning? 

I denna stund säger jag att en ateistteologisk bibeltolkning av Jobs bok har fyra utgångspunkter: 1) det finns ingen gud – och det fanns förstås inte heller när berättelsen om Job skrevs! 2) det var givet i dåtidens kultur att tolka sitt liv med dess händelser och och upplevelser utifrån att det fanns någon form av högre makt som kunde handla och ingripa i våra livsöden,  3) Job och författaren till Jobs bok var ganska vettiga människor som försökte hantera och beskriva svåra och påträngande erfarenheter, 4) min ateism är resultatet av en flerhundraårig kulturell process med en räcka av modiga banbrytare.

Jag är alltså inte en speciellt klok eller modig människa! Att jag står så pass stadigt i en existentiell, gudlös, naturalistisk tolkning av livet och vad det innebär att vara människa är resultatet av en lång. lång komplicerad och mångbottnad kulturell process. Den sträcker sig över århundraden – och årtusenden!

.

Jobs bok.

Nu till berättelsen om Job. En välbärgad, högt ansedd person. Allt går honom väl. Boskap, familj, barn, egendom! Han lovar och prisar Gud! Att det går bra för honom är en bekräftelse, för honom själv och människorna runt omkring honom, på att han gör rätt, att han är gudfruktig, att han lever under guds beskydd.  Han vaggas in i bilden av att han på något sätt är utvald av en högre makt, av Gud – eller av ödet – för att han är rättrådig, fattar kloka beslut, bryr sig om de som har det svårt etc. Denna hållning är inte svår att känna igen från människor där allt går dom i händerna. Hos religiösa såväl som icke religiösa. Såväl i nutid som genom historien!  

Sedan händer något förfärligt. Krig, rövarband, jordbävning, storm, pest, svår sjukdom, ett välbyggt kryssningsfartyg som sjunker. Dåtid, nutid! Något som dödar och förstör slår Jobs liv i spillror. Dom kloka menar att Job måste ha gjort något fel eftersom han blir så hårt drabbad. Job tycker i princip att dom är självgoda skitstövlar som pratar i nattmössan. Och Job vill slippa lidandet och bara dö! 

.

.

Livet vänder åter.

Om man sedan – som ateist – leker med tanken att efter veckor, månader och kanske år i detta svarta, bittra mörker så öppnar sig livet överraskande på nytt för Job. Plötsligt står han där och njuter av en soluppgång och hör fågelkvittret!! Det är som ett under!! Något som så länge har framstått som fullständigt omöjligt utifrån förlusterna, sorgen, smärtan! Och med denna nya öppning mot livet, som inte förnekar det förfärliga som hänt, utan som blivit en del av erfarenheten av att vara människa, så kan han på nytt etablera en levande relation till en kvinna. 

Förmågan till lust, närhet och glädje har återvänt. Men mot en mycket vidare och djupare existentiell botten.  Det tragiska, utsatta, oberäkneliga i våra människoliv har blivit en självklar realitet. Och insikten om detta medför stor ödmjukhet. Innan Job drabbades trodde han att han i sin rättrådighet också hade frisedel från livets svåra sidor. Nu vet han från djupet av sin erfarenhet att detta var fel. En befrielse i sig. 

.

Så skönt att slippa gud! 

Så oerhört skönt för oss som inte tror på någon högre makt att vi slipper hantera frågan om “vofför gör gud på ditta viset?” när vi drabbas av tuffa, smärtsamma, fruktansvärda händelser. Det är fullt tillräckligt med sorgen och smärtan i det som hänt. Och så fruktansvärt skönt att slippa risken att mötas av en “klok” pastor, präst eller trosfrände som börjar tala om att Gud säkert har en mening med det som hänt. 

Och så skönt att slippa frestelsen att själv börja bluddra om “guds mening” med närstående som drabbats! I sådana läge behöver vi människor som erkänner det svåra och smärtsamma utan att släta över och som inte drar sig undan och blir rädda. 

.

Äreräddning? 

Jag vet inte om min grova tolkningsskiss pallar en ordentlig genomläsning av hela Jobs bok . Är det en missriktat försök till äreräddning? Hur det än är så kan jag konstatera att det är uppiggande att leka med denna tolkning. Om den skulle hålla så hedrar det det den gammeltestamentliga judendomen att man valde att ta med denna märkliga text i sin heliga bok. Men man kan tillägga att denna bibeltext borde vara barnförbjuden. Jag kan fortfarande känna rysningarna från min ungdom. Och när den läses och tolkas utifrån en bild av en faktisk Gud som lever rövare med Job utifrån någon sorts bisarr kamp med ”Åklagaren” (Satan) så blir det en obehaglig och osmaklig berättelse! 

.

Ateistisk kontra ateistteologisk bibeltolkning. 

När jag skriver blir jag medveten om att det är viktigt att skilja mellan ateistisk och ateistteologisk bibeltolkning. Den ateistteologiska är en av flera möjliga former av ateistisk bibeltolkning. Det finns en form av ateistisk bibeltolkning som bygger på samma utgångspunkter som en fundamentalistisk. Den fundamentalistiska bejakar fullt ut den gudsbild som förmedlas i de bibliska texterna. Den bibeltrogna ateistiska bibeltolkningar avvisar bestämt alla föreställningar om gud som är invävda i texten, precis som den ateistteologiska. Man menar också att textens betydelsebärande förmåga är beroende av måttet av sanning i dess ”tal” om gud. Precis samma syn som fundamentalisten.

Ateistteologiska bibeltolkningar utgår från att de bibliska texterna är skrivna av engagerade och kreativa människor som brottas med livets villkor och många gånger smärtsamma och svårhanterliga erfarenheter. Man gör det utifrån den kulturella tolkningsram som var förhärskande när de skrevs. Den ateistteologiska tolkningen strävar efter att försöka förstå vad det är för allmänmänskliga erfarenheter som gestaltas bortom den tolkningsram som används. 

Jag har de senaste 30 åren mycket sporadiskt och osystematiskt ägnat mig åt ateistteologisk bibeltolkning utan att riktigt medvetet reflekterat över det. Blogg Nr 64 om passionsdramat är ett exempel. Så även blogg Nr 104. Finns Gud? som tar upp den bibliska skapelse- och syndafallsberättelsen. Jag pekar på hur en fundamentalistisk tolkning dödar denna berättelse.  I boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”  används också en ateistteologisk bibeltolkning. Men när boken skrevs var det ett intuitivt och närmast nödvändigt förhållningssätt. Det var inte fullt ut medvetet. Och det hade förstås då inte heller en benämning.

I detta nu kan jag bara säga: Mer ateistteologiska bibeltolkningar! Det skulle kunna pigga upp diskussionen om våra djupaste livsfrågor och även få lite fart på det offentliga samtalet om hur vår kultur, såväl den sekulära som den kristna, förvaltar arvet av berättelser från judisk och kristen tradition. Samma koncept kan användas vid läsning och tolkning av såväl specifika teologer, som allehanda “heliga texter”. 

Slut

.