Newsmillartikel den 26 september 2012.
Första delen om ”tro” och ”icke-tro” i nedanstående blogg har utvidgats och fördjupats och publicerats som en artikel på Newsmill. Redaktionen har gett den rubriken ”Uppdelningen i troende och icke-troende är olycklig”. Mitt förslag var ”Tunt om tro av kardinal och biskop”. Även ingressen är satt av redaktionen. Om jag såhär efteråt skulle skriva en egen ingress utifrån samma grundkoncept skulle det bli: ”Ateistisk frilansteolog: Det finns en trosfråga som är livsviktig i allas våra liv. Mycket summariskt gäller detta huruvida vi tror eller inte tror att medkänsla, omsorg och förnuft kan utvecklas mot allt större bärighet hos oss som människor. Den är helt oberoende av att tro på Gud. ”
Några reaktioner på ett seminarie.
Jag har ägnat en stor del av dagen (tisdagen den 18 september) åt att följa seminariet ”Hedningarnas förgård” på SVT och Kunskapskanalen. Underrubriken var ”Världen med eller utan Gud” och var ett möte mellan ”troende” och ”icke-troende”, mellan teologi och naturvetenskap, där en del av de ”icke-troende” även kallar sig ateister. Jag använder citattecken för att det är så knepiga ord, vilket också visade sig på båda seminarierna. Seminarierna är ett initiativ från katolska kyrkan och hölls den 13 och 14 september och visades på TV idag, tisdagen den 18:e. Repris måndagen den 24 september kl 9.00 – 15.00. De finns nu också på SVT Play. Ulla Gudmundson, ambassadör i Vatikanen, höll på ett föredömligt sätt i båda seminarierna. Del 1 var på Kungliga vetenskapsakademin och del 2 på Fryshuset.
På Vetenskapsakademin hölls två halvtimmeslånga huvudinledningar. Den ena av kardinal Gianfranco Ravasi, den andra av Georg Klein som representant för den icke-troende, ateistiska sidan. Hans inledning var lysande! Den största behållningen av del 1 var för min del Georg Klein och Ulf Danielsson, professor i fysik, Uppsala universitet. Övriga medverkande på Vetenskapsakademin var Ingemar Ernberg, professor i tumörbiologi och författare till boken ”Vad är liv?”; Antje Jackelén, biskop i Svenska Kyrkan, Lunds stift; PC Jersild, författare; Ylva Eggehorn, författare och Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, Stockholms universitet.
I del 2 på Fryshuset så var den främsta behållningen Tomas Hammarberg, Europarådets före detta kommissionär för mänskliga rättigheter och Anders Carlberg, Fryshusets grundare. Även här hölls två längre inledningar. Den ena av kardinal Gianfranco Ravasi och den andra av Tommas Hammarberg. Jessica Schedvin och Christer Sturmark, mina Humanistfränder, skötte sig bra. Övriga medverkande var Linnea Jacobsson, ordföranden i Ung Kristen Vänster, Per Wirtén, författare och Fazeela Zaib, fredsagent/bloggare.
PS. I slutet finns två PS från den 20.9.
Tro och icke-tro
En av seminariets huvudfrågor var vilken innebörd deltagarna ville ge begreppen “tro” och “icke-tro”. Trots den tunga filosofiska och teologiska kompetensen på Vetenskapsakademin blev det tunt. Min femton år gamla text ”Existentiell tro” (ingår som kapitel 6 i boken Existentiell livssyn – kristen tro”) framstår i all sin amatörmässighet som ett under av djup i jämförelse. Den är ett försök att förstå vad det är för tro (livshållning – övertygelser) som har betydelse för en utveckling och fördjupning av hopp, upplevelse av mening, delaktighet i livet, ansvar, hemhörighet i tillvaron. Den infallsvinkeln var man inte i närheten av trots kompetenser som biskop Antje Jackelén, kardinal Gianfranco Ravasi och en duktig kristen författare som Ylva Eggehorn i panelen.
Jag ger i texten ”Existentiell tro” tunga argument för att det finns ett speciellt område av föreställningar och övertygelser som just tenderar att fördjupa eller urholka dessa kvaliteter beroende på vilken hållning vi intar. Och att detta inte har att göra med huruvida vi tro på Gud eller inte! Eller några andra bortommänskliga krafter eller verkligheter.
Mycket summariskt gäller detta huruvida vi tror att medkänsla, omsorg och förnuft kan utvecklas mot allt större bärighet hos oss som människor och också tror att dessa kvaliteter i bästa fall kan bli styrande krafter överordnade våra rädslor, behov och beroenden. Tro i denna existentiella mening är att tro på denna möjlighet, medvetet eller intuitivt, och att efter bästa förmåga bejaka en livshållning som kan stödja utvecklingen av dessa kvaliteter i såväl vårt eget personliga liv som i andras och i världen. När tvivlet slår till huruvida dessa grundkvaliter finns som reella möjligheter så är det kris, då är det frågan om en grund som hotar att ryckas undan. Det kan vara fruktansvärt smärtsamt och utsatt. Icke-tro – eller snarare otro – är att avvisa eller förneka denna möjlighet.
Texten har en tydlig teologisk sida genom att den tar sin utgångspunkt i kristen tradition både i positiv och negativ, kritisk mening. Den är en bearbetning och kritik av ett traditionellt kristet trosbegrepp och visar på en existentiell trosproblematik som är helt oberoende av traditionella religiösa föreställningar. Min amatörteologiska gissning är att det är denna existentiella sida som varit kristendomens positiva och skapande sida fram till modern tid. Och som modern teologi och modern kristenhet, den liberala såväl som den evangelikala, gör sitt bästa för att dölja. Och tyvärr så bekräftades den dystra bilden. Då för femton år sedan skrev jag utifrån en vild idé om en levande ateistisk kristendom. Den idén har jag lagt på hyllan. Men trosanalysen är lika giltig idag. Det gäller en allmänmänsklig grundproblematik som vi alla är indragna i och inte kommer undan oavsett om vi är ateister eller kristna, muslimer eller judar eller är fullständigt ointresserade av livsåskådningsfrågor.
Finns det en verklighet som inte är materiell?
En annan intressant fråga var ”finns det en verklighet som inte är materiell”. (Den börjar runt 1:37) Men det blev aldrig någon riktig stuns i den diskussionen. Kanske berodde det på att man i utgångsfrågan inte gjorde en tydlig åtskillnad mellan en icke-materiell verklighet som har den materiella verkligheten som grund och en som är helt oberoende av den materiella verkligheten. Jag tror inte att det finns en icke-materiell verklighet som är oberoende av den materiella verkligheten. De flesta religioner menar att det finns en sådan verklighet, t.ex. gud.
Men frågan om en icke-materiell verklighet är förstås inte avklarad med det. Professor Ulf Danielsson kom in på en viktig problematik när han tog upp att en matematisk formel som beskriver viktiga fysikaliska samband är ett exempel på en icke-materiell verklighet. Men det följdes inte upp. Boken och texten är det mest handfasta exemplet på en materiell verklighet – pappret, trycksvärtan – som bär en icke-materiell verklighet, bokens innehåll, dvs det som berör oss, kan få oss att gråta, skratta, ändra våra liv.
Forskaren förhåller sig till hypoteser och ideér nedteckande i text eller formler. Dom förhåller sig inte till pappret och trycksvärtan utan till den icke-materiella verklighet som bärs av tecknen och texten! I dagens värld har vi datorer med hårddiskar och USB-minnen, CD-skivan med musik, fotot, DVD-skivan med film mm. Jag saknade här också en referens till kunskapsfilosofen Karl Poppers begrepp ”värld 3” som är den enda systematiska filosofiska reflektionen kring detta problem som jag känner till. Kunskapens växt, vetenskapens utveckling är en ständigt pågående dialektik mellan materiell verklighet och icke-materiell verklighet.
Sedan finns det för oss människor ytterligare en helt grundläggande verklighet som man kan kalla en ”existentiell verklighet”. Även den är icke-materiell. Det är den handfasta aspekt av våra liv som konstitueras av vår vetskap om att vi ska dö, att vi behöver mat för dagen och en trygg plats att sova på, vetskapen om att vi när som helst kan drabbas av sjukdom och olyckshändelser etc etc. Den sammanfattande benämningen är våra existensvillkor. Det är inte samma sak som vårt medvetande, men det mänskliga medvetandet är en nödvändig grund. Denna problematik berördes inte. Jag diskuterar denna viktiga och svårfångade icke-materiella verklighetsaspekt i avsnitt 3 ”Kunskapsanspråk och verklighetsförankring” i det avslutande kapitlet i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”. Det görs då mot bakgrund av bokens diskussioner och analyser som i stor utsträckning gäller denna både handfasta och samtidigt svårfångade verklighetsaspekt.
Det var också lite märkligt att de stora ödesfrågorna om klimat, miljö, resurser och jordens överlevnad var frånvarande. Trots mina kritiska anmärkningar tycker jag att det var ett intressant seminarie och ett lovvärt initiativ. Den här typen av frågor behöver diskuteras i en bred offentlighet. Detta med två seminarier och två paneler var bra. Den ena panelen med professionellt folk, den andra panelen med representanter för ideella organisationer och engagemang gav en speciell bredd.
För min del skulle jag väldigt gärna se denna typ av engagerade och kvalificerade paneler som de på Vetenskapsakademin och på Fryshuset ta sig an den lite speciella kunskapsfråga som formuleras under rubriken ”Kunskapsfråga och vision” på denna blogg. Kanske ett framtida arrangemang av Humanisterna?
Seminariet ”Hedningarnas förgård. Världen med eller utan Gud Del 1” (från Kungliga Vetenskapsakademin.)
Seminariet ”Hedningarnas förgård. Världen med eller utan Gud Del 2” ( från Fryshuset i Stockholm)
Länkarna är uppdaterade den 11.12.2014. Programmen har försvunnit från Svt Play men finns på YouTube.
Utlagt den 18.9 kl 23.
Kompletterad den 19.9.2012 kl 14.45.
Kompletterad den 22.9 med tredje stycket under rubriken ”Tro och icke-tro” som börjar ”Mycket summariskt gäller detta ….”
PS 1. 20.9. Inför seminarierna ”Hedningarnas förgård” sammanställde arrangörerna en lista med inspirationstexter som las ut på Svenska Vatikanambassadens webb. Igår upptäckte jag att en sex år gammal text av mig fanns med på listan. Den har den långa rubriken ”Läskommentarer till ”Handbok för ateister” av Michel Onfray”. Det för min egen del fascinerande med den texten är den synliggör det begynnande perspektivskifte visavi teologi och kristen tro som fyra år senare medförde att jag gick med i Humanisterna. DS.
PS 2. 20.9. På sin blogg på UD bjuder Ulla Gudmundson (moderator och organisatör) in till ett fortsatt elektroniskt samtal kring seminariet ”Hedningarnas förgård” i den korta bloggen ”Tankar, frågor, reflektioner kring Hedningarnas förgård”. Om nu seminarierna var väldigt proffsigt organiserade så är denna uppföljning desto oproffsigare. Jag skrev en första kommentar och hänvisade till denna blogg i tisdagkväll den 18:e kl 23.45. Eftersom den på onsdagförmiddag fortfarande väntade på att godkännas skrev jag en ny uppdaterad. När det nu är torsdagförmiddag väntar båda fortfarande på godkännande. Hur många ‘ännu ej godkända kommentarer’ som väntar kan man undra över. Vad som kan sägas är att det omöjliggör varje form av diskussion. Märkligt!! Fredagen den 21 skrev jag en ny kommentar och lät då medvetet bli att lägga in en länk. Då fungerade det. När det nu är lördagkväll är de båda första kommentarerna ännu ej godkända (eller underkända). DS
Gustafs videoblogg 
Hej Gustaf! Det är som vanligt kul och intressant att läsa det du skriver och om jag finner tid ska jag titta på programmen. Jag är ju inte lika säker som du på att det inte finns en icke-materiell verklighet som är oberoende av den materiella verkligheten. Ett intressant fenomen inom fysiken är något som kallas vakuumfluktuationer (googla på det, den engelska artikeln om vacuum energy är mycket intressant fast snårig). I absolut vakuum, där det alltså inte finns någonting, inte den minsta molekyl, atom eller elementarpartikel, så kan det uppstå partiklar. Det är alltså elementarpartiklar (ett materia-antimateriapar) som uppstår ur tomma intet och sedan försvinner igen. Det intressanta här är naturligtvis: Var kommer de ifrån? De kommer alltså ur ingenting, men detta ingenting måste alltså innehålla en form av potential. Kan det vara samma potential som fanns före the Big Bang och som egentligen alltid finns? Kan den potentialen ha medvetande? Det är också intressant att jämföra med buddhisternas hjärtsutra som i en nyckelmening säger att ‘tomhet är form, och form är tomhet, form är ingenting annat än tomhet och tomhet inget annat än form’. Buddhisterna talar ju inte heller om någon Gud utanför oss utan att det vi ev. skulle kalla Gud är ett med oss. Sen kvarstår frågan om någon del av oss skulle kunna existera oberoende av den materiella verkligheten. Samtidigt är kanske hela idén om något som oberoende av något annat i sig tokig. Dvs allt är egentligen en helhet i vilken alla delar är beroende av alla andra delar.
Till Dan,
”absolut vakuum”, hur vet man att det finns? Där finns kanske något som vi inte hittat mekanismer att upptäcka det med. Jag tänker ibland på det fantastiska att det genom mitt huvud far alla världens radioprogram t.ex. Det märker jag inte förrän jag tar fram min kortvågsradio och börjar ratta in programmen. Det är kanske likadant med ”absolut vakuum”, det finns kanske inte, vi har bara inte hittat ”radion” att upptäcka vad där egentligen finns.
Hej Gustaf! När det gäller frågan om en icke-materiell verklighet så har även Immanuel Kant diskuterat denna fråga. Kant visar att det finns mer i den totala verkligheten än den empiriska världen. Det resonemang han för handlar bl.a. om moraliska begrepp och handlingsfrihet. Det blir alldeles för långt för mig att återge hela resonemanget här men om du är intresserad kan du läsa en utomordentlig sammanfattning av det i Bryan Magee´s bok Confessions of a philosopher. På svenska heter den En filosofs bekännelser och det är i kapitlet Upptäckten av Kant som Magee redogör för hur Kant kommer fram till att den totala verkligheten är mer än den empiriska världen. Det är synnerligen intressant läsning.
Hej Peter,
Tack för din kommentar och dina upplysningar om Immanuel Kant. Jag blir nyfiken på vad Bryan Magee skriver. Kant i original vågar jag mig inte på. När det gäller Bryan Magee hör det till saken att hans introduktion till Karl Poppers tänkande var viktig när den korsade min väg, gissningsvis i början av 1980-talet. Den kom ut i svensk översättning redan 1974.
Jag kan ju passa på att betona att mitt möte med Poppers begrepp ”värld 3” var en sorts befrielse och en aha-upplevelse. På ett sätt så självklart, så självklart att man inte ser! Och när man börjar reflektera över det är det ändå så svårt att fånga och ge ord åt det på ett pregnant sätt. Det gör Popper med sitt tal om ”värld 3”. Med tanke på vad du skriver gissar jag att Popper har fått inspiration och stöd av Kant.
Utan detta stöd från Popper hade jag sannolikt aldrig på allvar börjat reflektera över det jag kallar ”existentiell verklighet” i avsnittet ”Kunskapsanspråk och verklighetsförankring” slutet av boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”.
Hej.
Du nämner ”ateistisk kristendom”. Jag tycker det låter intressant. Jag vet inte om jag tolkar det rätt dock. Jag har länge varit ateist för att jag anser att det inte finns gudar. Däremot har jag många värderingar som stämmer överens med kristendomen. Om kristendomen enbart gjort sig av med tro på det som jag skulle kalla för vidskepelse så hade jag nog kunnat kalla mig för kristen. Kristendomen har lyckats skapa imponerande instutioner och tyvärr tycker jag det känns som att den ateistiska rörelser inte har lyckats till samma grad, antagligen delvis för att ateister olyckligtvis distanserat sig från hela den kristna rörelsen även de delar som inte har med gudstro att göra, samt att den är mer moralrelativistisk.
Jag undar om tankar om ”ateistisk kristendom” varit mer framträdande i någon del av historien, och om det möjligtvis någon bok eller annat i vilken ateistisk kristendoms historia finns beskriven?
Hej Fredrik,
Vi är nog ganska lika i grundinställning. Jag tror inte heller att det finns någon gud eller några andra övernaturliga makter. När jag säger att jag ”inte tror på gud” så är det i den enkla betydelsen att jag inte tror på en gud som har en avsikt och mening med mitt liv, som kan handla och gripa in i våra liv, som har skapat livet. Jag är samtidigt starkt befryntad med vissa sidor i kristendomen som enligt min mening är helt oberoende av föreställningarna om Gud. Jag har kallat det kristendomens existentiella sida. Jag känner inte till någon kristen teologi som står på en tydlig ateistisk grund (mer än den jag försöker formulera i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” – en kortvariant från 1996 finns i texten ”Har kristen tro en framtid?”). Den unitaristiska kyrkan i USA är väl det som kommer närmst. Jag har sedan lite mer än två år lagt ner varje förhoppning eller föreställning om att det kommer att växa fram en ateistisk kristendom. Samtidigt finns förstås hela spektrat av mänskliga erfarenheter, kriser och frågor kvar helt ograverat. Jag tror att det behövs platser och sammanhang för ett levande samtal kring detta utifrån en uttalat sekulär grund.
När det gäller den ateistiska rörelsen såväl som den Humanistiska så har du till största delen rätt. Men det kanske kommer att ändra på sig. Jag rekommenderar den brittiske filosofen och ateisten Alain de Bottons bok ”Religion för ateister” som kom ut på svenska för några veckor sedan. Han förenklar lite väl mycket ibland enligt min mening, men ger på det stora hela en viktig och spännande infallsvinkel till fenomenet religion. Man skulle kunna säga att han på olika sätt pekar på vad jag kallar religonernas ”existentiella sida”. Boken har redan gett upphov till intressant diskussion i England och nu även i Sverige. Förra veckan berördes den i två inslag i OBS Kulturkvarten (Pia Dellson 17.10 och Pernilla Ståhls intervju den 18.10). I torsdags (25.10) berördes den i en signerad ledarkommentar i Dagens Nyheter med rubriken ”Behöver ateister katedraler?”. Jag har själv berört den i blogg Nr 26. Richard Dawkins visavi Alain de Botton.
Hej Gustaf, Fredrik m.fl.! Detta är, som jag ser det en mycket viktig diskussion. Det viktiga är inte vad man kallar sakerna, utan det reella innehållet. Jag tror att det ”system” av föreställningar, kunskaper m.m., som Gustaf beskriver, verkligen finns. Jag är inte rädd för att kalla det ”Gud”. Jag tror på en inomvärldslig, icke-metafysisk god religiositet/tro, som kan uppträda i skilda traditioner, buddistiska, hinduiska, taoistiska, judiska, kristna, muslimska, agnostiska, ateistiska o.s.v. Vilken spelar inte så stor roll. Jag tycker att exempelvis Dalai Lama och Karen Armstrong är inne på rätt väg, när de arbetar för att skapa bredast möjliga enhet kring de grundläggande etiska principerna för en mogen och anständig mänsklig humanism. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är en milstolpe i denna process och all väsentlig kunskapsproduktion kan betraktas som god ”trospraktik”.