Nr 26. Temavecka – ”Vad kan man tro på”. Del 3. Richard Dawkins visavi Alain de Botton.

Temaveckan ”Vad kan man tro på?” i OBS Kulturkvarten, Filosofiska rummet och Människor och tro engagerar mig på ett speciellt sätt. Det berör frågor som har engagerat mig med stor kraft sedan början av 1970-talet. Det är detta engagemang som ligger bakom såväl tillkomsten av boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” som webbplatsen ”Språk, tro och religion” (1998) och denna blogg. Det ligger också bakom det fåtal artiklar jag skrivit och ett litet och ytterst marginellt projekt med rubriken ”Budord för en modern tid” (1990-91). Trots att jag har en hel del kritiska invändningar tycker jag att det är spännande och viktigt att denna temavecka överhuvudtaget har tagit form.

Richard Dawkins visavi Alain de Botton

I denna blogg ska jag ägna mig åt några klargöranden. I temaveckans upplägg fram till och med Människor och tro (fredagen den 19 oktober) har man lyft fram en spänning mellan Richard Dawkins och Alain de Botton. Den finns och den är intressant. Utan att det formulerats rakt ut så har denna spänning ungefär formulerats som att Richard Dawkins är motståndare till allt vad religion heter medan Alain de Botton är positiv till religion. Det är inte fel. Men när beskrivningen av motsättningarna stannar där tenderar det att dölja mer än det synliggör något väsentligt. Om man försöker förstå mer av de olika sidorna i detta motsatsförhållande kan det eventuellt visa sig vara produktivt och öppna för en fördjupad diskussion.

Både Richard Dawkins och Alain de Botton är klockrena ateister. Detta är viktigt att notera. Alain de Botton betonar nästan som ett mantra i sin bok att han är ateist, inte tror på någon gud eller några andra högre makter. Det är också viktigt att notera att Richard Dawkins i första kapitlet i ”Illusionen om Gud” skiljer mellan einsteinsk religion/religiositet och övernaturlig religion/religiositet. Han skriver där att i einsteinsk mening är han själv religiös. Han skriver att det han ser som sin uppgift är att aktivt motarbeta och argumentera emot det han kallar övernaturlig religion. När man tappar bort detta förenklar man på ett sätt som är riskabelt. Det är också viktigt att vara medveten om att en viktig del av drivkraften för såväl Richard Dawkins som Christopher Hitchens aktiva kamp mot den övernaturliga religiositeten är en ny tidssituation.

Självmordsattacken mot Word Trade Centre den 11 september 2001 kan ses som en tidsdelare. Tron på ett liv efter döden och martyrskap fanns med i bilden för de självmordspiloter som höll i spakarna. Det finns i USA starka evangelikala högerkristna krafter som i sin väntan på Jesu snara återkomst snarast bejakar möjliga katastrofer än i omsorg om planet och kommande generationer aktivt försöker motarbeta att de inträffar. Dessa rörelser har en tydlig och stark röst på den politiska scenen. Det finns i USA också en vetenskapsaktivistisk kristendom som aktivt motarbetar evolutionsläran och vill se intelligent design och kreationism som vetenskapligt likvärdiga. Den finns även i Sverige, men är här mer marginell. Det finns ett antal svåra konflikthärdar i världen med starka religiösa förtecken. Det finns på många håll i världen en religiöst präglad syn på sexualundervisning, preventivmedel och aborter som dagligen kostar många kvinnor livet. När den etablerade teologin och de mer liberala och insiktsfulla av de olika religionernas företrädare inte tar en aktiv strid mot dessa företeelser, moraliskt och teologiskt, så är det viktigt med röster som Dawkins och Hitchens. Det räcker inte med nedlåtande avfärdanden i termer av ”falsk religiositet”, ”oäkta kristendom”, ”religiösa avarter” som är vanligt från liberala religiösa företrädare. När dessa sedan alltför ofta känner sig sårade och missförstådda för att sådana som Dawkins och Hitchens inte förstår deras mera sofistikerade och djupa religiositet blir det lätt tragikomiskt. Mantrat som upprepas är att riktig och genuin religion och religiositet är något mycket annorlunda än det som Dawkins och Hitchins kritiserar.

Att kritisera och avfärda Richard Dawkins och Cristopher Hitchins som nyanslösa och okänsliga religionsfiender utan att med ett ord reflektera över denna tidssituation blir tyvärr platt. Efter sex program i temaserien har detta inte berörts. Läget är ett annat än när frikyrkorörelsen bröt fram för 150 år sedan.

Alain de Botton är kristallklar i sin syn att religionerna är mänskliga skapelser, är kulturella produkter precis som konst och litteratur. Så här långt tror jag att Richard Dawkins är helt ense med honom.

Enligt Alain de Botton är det just för att vi som ateister är helt övertygade om att religionerna inte är resultatet av gudomliga uppenbarelser som vi kan börja titta på detta speciella kulturella uttryck med nya fräscha ögon. Och kanske lära oss något. Vi kan förhålla oss till religionernas olika former och yttringar precis som till litteratur, konst, film. Finns det saker som är viktiga, har relevans och bärighet även om man helt tar bort alla övernaturliga motiveringar till dess existens? Det är en väldigt bra och kreativ fråga! När det gäller detta är det spännande och uppiggande med Alain de Bottons frimodiga upptäcktsfärd även om det ibland väcker invändningar.

Det är på denna punkt som Richard Dawkins åtminstone vid första påseendet är oense med Alain de Botton. Kanske till och med djupt oense. Men det är viktigt att inte tappa bort att Richard Dawkins tydligt uttryckta frändskap med detta han kallar ”einsteinsk religiositet” kan läsas som en öppning mot Alain de Bottons syn. Det är samtidigt viktigt att notera att det finns en oklarhet hos Alain de Botton som kan slå i ögonen om man som Dawkins – och jag själv – ser allvarliga hot mot civilisation, gränsöverskridande samarbete och jordens överlevnad i många former av funda­menta­listisk, ”övernaturlig religion”. Och än mer när de har politiska ambitioner. Efter att ha läst halva ”Religion för ateister” så tycks det uppenbart att Alain de Botton förbiser och slätar över denna problematik.

Det har vid åtminstone två tillfällen, senast i ingressen till torsdagens OBS Kulturkvarten, berättats om Alain de Bottons långt framskridna projekt om ett ”ateistiskt tempel” i centrala London. En 45 meter hög byggnad där varje centimeter motsvarar en miljon år. Och där höjden motsvarar de 4,5 miljarder år som gått sedan livet uppstod på jorden. Varje centimeter markeras i olika typer av sten. Den sista millimetern i guld, 100 000 år, representerar människans inträde på scenen. När Richard Dawkins tillfrågats om vad han tycker om detta projekt har han sagt att det är bortkastade pengar. Trots att Alain de Bottons ateistiska tempel är en vacker och poetisk tanke är jag starkt benägen att hålla med Richard Dawkins. När det finns 1000 eller 5 000 enkla, vackra anspråkslösa rum/platser i Storbrittanien för att mötas kring livets allvar och glädje från en uttalat sekulär grund så kan det eventuellt vara läge för att bygga denna sorts monument eller tempel i London. I nuläget är det risk att det främst blir ett monument för att ge Alain de Botton evigt liv på samma sätt som Egyptens pyramider odödliggjort ett antal faraoner.

Att med olika skäl argumentera mot föreställningar om existensen av varje form av övernaturlig makt, bland annat föreställningen om en Gud som skapar och handlar i vår mänskliga värld, är något väldigt annorlunda mot att ägna sig åt att försöka bevisa att det inte finns någon Gud. Om Alain de Botton, som det sades i torsdagens OBS, menar att Richard Dawkins ägnar sig åt att försöka bevisa att det inte finns någon Gud, så har han fel. Richard Dawkins ägnar sin kraft och möda åt den ytterst hedervärda sysselsättningen att på olika sätt hitta argument mot trovärdigheten och sannolikheten i att det finns en personligt handlande och skapande makt, Gud. Även om det aldrig går att bevisa Guds icke-existens är det viktigt att söka argument för och emot olika ståndpunkter när det har betydelse för våra liv. Att man själv inte vill lägga ner någon intellektuell möda på att argumentera kring frågan om det finns någon gud är en helt annan sak. Här är det antingen Alain de Botton som är slarvig – eller redaktörerna på OBS Kulturkvarten.

Alain de Bottons öppna och medvetna frondering mot Richard Dawkins tycker jag kastar en skugga över honom själv. Han kan vara omedveten om i vilken utsträckning Richard Dawkins och Cristopher Hitchens bidragit till att bereda marken för hans sätt att närma sig religionerna. Det kan också vara ett mycket tveksamt sätt att öka intresset för hans ideér. Denna frondering ökar också chanserna att bli innesluten i den liberala religiositetens varma famn som i så stor utsträckning tycker illa om eller avskyr Richard Dawkins. Jag hoppas att detta inte varit en avsikt. Jag tycker att Alain de Bottons tankar kring religion är alltför intressanta för att infogas på detta sätt i de starka laddningarna kring Richard Dawkins.

Åtta bloggar utifrån temaveckan ”Vad kan man tro på?”

1) Funderingar inför temaveckan ”Vad kan man tro på?” (Nr 24)
2) En kort historik kring den svenska debatten om tro och vetande (Nr 25)
3) Richard Dawkins visavi Alain de Botton (Nr 26 – denna blogg)
4) Sekulär andlighet (Nr 27)
5) Bristen på språk och sammanhang för livets allvar (Nr 28)
6) Behovet av sekulärandliga språk (Nr 29)
7) Eftertankar. Om förnuft och rationalitet (Nr 30)
8) Eftertankar. Tro? (Nr 31)

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i ateism, Existentiell livssyn, Filosofi, Humanisterna och religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s