.
Söndagen den 20 mars 2022 höll jag den traditionella öppna föreläsning som alltid inleder Humanisterna Kalmars årsmöten. Återbud på grund av sjukdom från vidtalad föreläsa mindre än en vecka innan årsmötet gjorde att jag blev tillfrågad. Platsen var Kalmar konstmuseums vackra bibliotek. Föredraget är publicerat i två bloggar som kan läsas fristående från varandra. Detta är del 2. Del 1 har rubriken “Kunskapsfråga och vision”. Den är publicerad i blogg Nr 131.
.
.
I denna andra del av föreläsningen ska jag ge mig ut på djupt vatten. Jag ska dela med mig av sex teser – eller hypoteser om man så vill. De är ett sätt att försöka gå i närkamp med den kunskapsfråga som har formulerats i i föreläsningens första del (blogg Nr 131). Hypoteser är inte sanningar, de är utgångspunkter i ett öppet kunskapssökande. De ska granskas, kritiseras och om möjligt falsifieras, dvs visas ohållbara eller felaktiga. Precis på samma sätt som i alla andra typer av kunskapsprocesser. Om hypoteserna har tillräckligt mått av bärighet kan de fortlöpande modifieras, utvecklas, fördjupas i en öppen kunskapsprocess .
För att förenkla samtalet om dessa teser har var och en fått ett namn.
.
Sex teser
Tes 1 a: Kärlek, medkänsla och förnuft är sårbara kvaliteter som kan ta form och utvecklas mot allt större bärighet i vår kroppsliga, förgängliga existens som människor. I bästa fall kan de utvecklas till gränsöverskridande krafter.
Tes 1 b: Missunnsamhet, girighet, att ta för sig på andras bekostnad, hämndlystnad, hat, våld och hot om våld kan ta form och få allt större inflytande på våra liv. De kan utvecklas till en destruktiv kraft med allt större bärighet som förstör såväl det egna livet som de gemenskaper man tillhör.
(Inkarnationstesen)
Tes 2: Ett ansvarigt förhållande till ‘samvetets, hjärtats och sanningens röster’ är av avgörande betydelse för att en grundupplevelse av självrespekt, mening och hemhörighet i tillvaron ska kunna utvecklas och fördjupas i våra liv. I detta ingår att erkänna våra nederlag, vår feghet och vår skuld när vi har svikit dessa inre krav och inte fly från den smärta det innebär.
(Ansvarighetstesen)
Tes 3: En villighet att förhålla oss existensutforskande – dvs att ärligt försöka utforska, förstå och erkänna den smärta, tvetydighet och utsatthet som är förbunden med att vara människa – är nödvändig för att medkänsla och kärlek ska kunna ta form i våra liv och utvecklas mot allt större kraft och bärighet.
(Existensvillkorstesen)
Tes 4: Om vi i all vår bristfällighet efter bästa förmåga medvetet bejakar kärlekens, medkänslans och förnuftets tillblivelse och fördjupning i våra egna och andras liv och i världen förstärks en inre process av integration och mognad på ett avgörande sätt.
(Bejakelsetesen)
Tes 5: Ju större mått av av giltig kunskap och bärande gestaltningar det finns i en kultur om möjligheterna och förutsättningarna för kärlekens, medkänslans och förnuftets utveckling hos oss som enskilda människor och i ju större utsträckning denna sida av kulturen är närvarande i människors vardagsliv desto bättre är förutsättningarna för denna inkarnationsprocess hos den enskilda människan i denna kultur.
(Kulturprocesstesen)
Tes 6: Förutsättningarna för att ett demokratiskt, människorättsorienterat samhälle ska ta form, överleva och fördjupas – lokalt och globalt – är bättre ju fler av dess medborgare som medvetet bejakar kärlekens, medkänslans och förnuftets tillblivelse och fördjupning i såväl det egna livet som i andras och i världen.
(Demokratitesen)
Om dessa teser har giltighet gäller de i samma mån för muslimer, judar, hinduer, buddhister, kristna av olika slag, sekulära humanister och ateister. Man kan också säga att deras giltighet är oberoende av vilken livsåskådning eller livstolkning man håller sig med.
.
En språklig notering.
Innan jag går vidare till den kunskapsfilosofiska sidan av dessa teser är det motiverat med en språklig anmärkning: För att undvika missförstånd kan det vara klokt att säga några ord om benämningen på tes 1, inkarnationstesen. Man kan säga att jag sekulariserar ett viktigt traditionellt kristet begrepp. Hur klokt eller oklokt detta är kan diskuteras.
Hur som helst, begreppet ”inkarnation” används här utifrån ett sekulärt och evolutionärt perspektiv. Något som inte finns, något som bara rymts som möjlighet, blir till, blir kött, får existens.
När naturkonstanterna hade fixerats i Big Bang så rymdes möjligheten till stjärnor och planeter, till liv, till medvetande och tänkande, till språk, till text – och till film, datorer, bilar, flygplan etc etc – och till de viktiga kvaliteter som här sammanfattas med orden ”kärlek, medkänsla och förnuft”. Att det sedan tagit årmiljarder för dessa kvaliteter att ta form, realiseras, inkarnera, tillhör den fascinerande och ytterligt märkvärdiga kunskap som vår kultur har frambringat om vår existens de senaste hundrafemtio åren.
.
Kunskapsfilosofi och verklighet.
Nu ytterligare en vända med kunskapsfilosofi. Jag menar att man kan argumentera för och emot dessa teser i termer av sant och falskt – eller mer eller mindre giltiga.
Om man går med på att det är möjligt att föra meningsfulla diskussioner om dessa sex teser utifrån kategorierna “sant”, “falskt”, mer eller mindre “sanningslikhet” så har man utöver innehållet i själva teserna ett spännande filosofiskt problem att sätta tänderna i.
Förutsättningen för att diskutera dessa teser utifrån kategorierna “sant” respektive “falskt” är att de har referens till någon aspekt av den verklighet vi lever i som människor. Och då är frågan: vad gäller detta i så fall för aspekt av verkligheten? Hur konstitueras denna verklighet? Hur ger den sig till känna i våra våra erfarenheter i det vardagliga livet?
Man kan alltid diskutera det mer eller mindre lyckade när man väljer ett ord för att ringa in något viktigt. Jag har kommit att benämna denna aspekt av verkligheten för vår “existentiella verklighet”. Grunden är är vårt mänskliga medvetande med dess förmåga att bli medveten om födelse och död, framtid och dåtid, möte med moraliska dilemman, Medvetenheten om att vi kan drabbas av olyckor, sjukdomar, svek; att vi behöver mat för dagen och en trygg plats att sova på etc etc.
Här kan det vara viktigt att notera att jag ställer denna ontologiska fråga som naturalist och metodologisk ateist. Det innebär att jag tror att våra erfarenheter av denna “existentiella verklighet” förutsätter en biologiskt fungerande hjärna. Det innebär att jag hävdar att den “existentiella verkligheten” är oberoende av varje tänkbar form av övernaturliga – eller bortommänskliga – krafter och makter.
Kan vi förhålla oss till denna existentiella verklighet på olika sätt? Och med olika konsekvenser? Destruktiva respektive konstruktiva? Gravitationskraften kan användas för att begå självmord genom att hoppa från tionde våningen i ett höghus. Den kan också bli en del i konsten att flyga.
Jag avslutar med att överlämna denna ontologiska fråga till er att fundera vidare över. Vad är det för verklighetsaspekt som gör det meningsfullt att diskutera ovanstående sex teser utifrån kategorierna “sant”, “falskt”, större eller mindre mått av “sanningslikhet?? Här är det viktigt att skilja på om man menar att dessa ”teser” är meningslöst nonsens eller att dom är felaktiga, problematiska, falska. Det sista förutsätter att man godtar en verklighetsaspekt som gör det möjligt att hävda att teserna är felaktiga, problematiska etc.
Sist vill jag betona att om denna existentiella verklighet – eller vad man vill kalla den – gäller en högst substantiell aspekt av vår mänskliga verklighet, som jag menar, så är den också tillgänglig för forskning.
SLUT
PS. Ovanstående sex teser behandlas mer eller mindre ingående i boken “Existentiell livssyn – kristen tro?” (1999, 2020). Tes 2 och 3 har fått ett helt kapitel vardera, Kapitel 2 och Kapitel 3. DS.
Gustafs videoblogg 