Nr 131. Kunskapsfråga och vision. Föredrag på Humanisterna Kalmars årsmöte. Del 1. 

Söndagen den 20 mars 2022 höll jag den traditionella öppna föreläsning som alltid inleder Humanisterna Kalmars årsmöten. Återbud på grund av sjukdom från vidtalad föreläsa mindre än en vecka innan årsmötet gjorde att jag blev tillfrågad. Platsen var Kalmar konstmuseums vackra bibliotek. Föredraget är publicerat i två bloggar som kan läsas fristående från varandra. Andra delen har rubriken “Sex teser”. 

.   

Först några ord om världsläget. Rysslands överfall på Ukraina har dramatiskt förändrat världsläget. Det är djupt tragiskt och sorgligt. Ukrainas folk lider och miljontals är på flykt. Framtiden har blivit osäker på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss för en månad sedan.
Utifrån denna dramatiska scenförändring kan det tyckas trivialt och meningslöst att hålla denna föreläsning på Humanisterna Kalmars årsmöte. Å andra sidan kan man välja att se det som än viktigare att ta de stora livsfrågorna på ännu större allvar. Jag väljer denna hållning. Så nu till saken!

.

Introduktion.

Det finns en kunskapsfråga och en vision som har fungerar som drivkraft i mitt livslånga engagemang kring våra existentiella livsfrågor. Grunden är sekulär, existentiell – och ateistisk. Den finns som en botten i allt jag skrivit och gjort som gäller livssyn och livsåskådning. Det gäller artiklar, bloggar, boken “Existentiell livssyn – kristen tro?”, det gäller webbplatsen “Språk, tro och religion” som startade våren 1998. Den finns också med som en motiverande grundton i mitt engagemang i klimatrörelsen.

Men sedan är det ändå så komplicerat att den kunskapsfråga och vision jag ska redogöra för här länge var närmast intuitiv och inte fullt ut artikulerad. Det var först i slutarbetet med boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” under andra halvan av 1990-talet som jag lyckades formulera den kort och koncist. Den text jag använder som utgångspunkt här skrevs 2011 och finns på min blogg som fristående text. När den formulerades helt fristående från boken var det som att dess betydelse för mitt liv och tänkande trädde fram med större skärpa.
Nu till kunskapsfrågan!   

.

En kunskapsfråga:

Vad befrämjar utvecklingen av kärlek, medkänsla och förnuft hos oss som enskilda människor? Vad gynnar utvecklingen och fördjupningen av grundupplevelser av hopp, mening, förundran och hemhörighet i tillvaron? Vad stödjer och utvecklar vår förmåga till samarbete? Vad kan ge dessa kvaliteter den styrka som behövs för att  kunna bära i livets olika skiftningar och påfrestningar – och inte minst, i mötet med döden? 

Och lika viktigt – vad hindrar utvecklingen av dessa livsviktiga kvaliteter? Vad kan bidra till att underminera och bryta ner dom? Vad kan bidra till att dess motsatser kan få fäste och börja prägla en människas liv? 

Vad är är förutsättningarna för att ett demokratiskt, människorättsorienterat samhälle ska växa fram, överleva och fördjupas? Vad kan få det att urholkas, deformeras och vittra sönder? Och med tanke på de globala klimat- och miljöhot vi lever med –  vad behövs för att vi ska kunna bygga ett globalt demokratiskt samhälle i ekologisk balans? 

.

Kunskapsfilosofi och språk. 

Innan vi går vidare till visionen så är det läge för två noteringar – en kunskapsfilosofisk och en språklig. Det sista gäller begreppet “förnuft”.

Kunskapsfilosofi: Om man hävdar att något är en kunskapsfråga menar man att det går att att argumentera för och emot olika svar och påståenden utifrån kategorierna ‘sant’ och ‘falskt’. Det innebär att hävda att det är möjligt att utveckla svar som har en allt större ”sanningslikhet”. Det senare är ett modernt kunskapsfilosofiskt begrepp.

Detta  innebär att jag bestämt hävdar att det är möjligt för vår kultur att röra sig mot en allt djupare kunskap och förståelse på detta område med hjälp av de empiriska, erfarenhetsbaserade och analytiska kunskapsmedel som står oss till buds. När det gäller aktuella positioner på den kunskapsfilosofiska scenen så innebär detta att den inte kan vara ‘postmodern’ och ‘relativistisk’.

Språk – begreppet förnuft: När det gäller användningen av ordet ”förnuft” finns i vardagsspråket en tydlig distinktion mellan å ena sidan “förnuft” – (klokhet, omdömesförmåga) – och å andra sidan “rationellt/logiskt/analytiskt tänkande”. 

Man skulle kunna säga att när vår rationella tankeförmåga underordnas en tydlig värdebas som handlar om omsorg – om människor och livsväv, ansvar för det gemensamma så förvandlas den rationella tankeförmågan  till förnuft. Tyvärr har det slarvats rejält med denna enligt mig viktiga distinktion såväl inom fackfilosofin som i det intellektuella offentliga samtalet. 

Några frågor: Hur närvarande är ovanstående kunskapsfråga i vår samtidskultur? På universiteten? I det offentliga samtalet? Inom vård och omsorg? I skolvärlden? I det vardagliga samtalet runt köksbordet och på puben? 

Min personliga bild är att denna kunskapsfråga finns som en inte fullt artikulerad grunton inom många olika områden – och hos många enskilda människor. Men min bild är också att det skulle vara ett kulturellt framsteg om denna kunskapsfråga artikulerades mycket mer distinkt och tydligt på olika håll i det offentliga rummet. 

I dagens läge är denna kunskapsfråga något av den outtalade och osynliga grundbulten inom de kulturyttringar  som berör oss på djupet. Litteratur, poesi, film, musik, konst. Inom teologi och i olika religionsyttringar där jag tycker den borde finnas som något av en nyckelfråga tycks den snarast vara en svagt flämtande underström. Inom vissa religionsyttringar är denna typ av öppna kunskapsfrågor tabu. Man är mer intresserade av att proklamera slutgiltiga sanningar. 

Hur pass närvarande denna kunskapsfråga är inom olika akademiska dicipliner vill jag inte spekulera om. 

Kommentar. Efter att jag redogjort för min vision ska jag ge mig ut på djupt vatten genom att lägga fram sex teser (blogg Nr 132) utifrån ovanstående kunskapsfråga. 

.

Kaka, manus, bok och Ukrainska flaggan. Biblioteket på Kalmar konstmuseum. Foto: Kjell Sundberg

.

Vision.

Jag har en vision av ett globalt demokratiskt samhälle i ekologisk balans där det finns psykiskt, socialt och materiellt utrymme för varje människa att medvetet ta sig an den stora gåtan att vara människa.

Förutsättningen för denna vision är ett resursmässigt hållbart globalt samhälle i ekologisk balans där alla människor har möjlighet att ta del i en fri och öppen diskussion om såväl samhällets angelägenheter som frågan om meningen med livet. 

Det finns mycket som kan försvåra eller hindra detta. Förtryck, förnedrande livsomständigheter, sociala restriktioner och förödmjukande särbehandling på grund av kön, klass, ålder, religion, sexuell läggning och etnisk tillhörighet. Svåra hinder är  också krig, extrem fattigdom och att vara utestängd från kunskap och möjligheten till en bred och levande kontakt med såväl det egna kulturarvet som det globala.

Här kommer en liten visionära utvikning. Tillsammans med ovanstående kunskapsfråga har denna enkla – och storslagna – vision haft en envis förmåga att skapa fantasieggande bilder. Det är fullt möjligt att föreställa sig denna kunskapsfråga väl synlig i kulturens mitt, att den blivit något av ett nav i skolan och på allvar blivit en del i en öppen kollektiv kunskapsprocess. Tanken på olika former av diskussioner där människor från skilda filosofiska, kulturella och religiösa traditioner möts för att föra ett ärligt, öppet, kritiskt samtal utifrån denna kunskapsfråga ter sig för min inre blick som en fullt realistisk och underbar framtidsmöjlighet. Det skulle skapa en ny poetisk rymd över vår utsatta, mångkulturella värld med alla sina spänningar och konflikter. Och där de globala ödesfrågorna kring klimat, resurser och ekologisk balans blir allt mer påträngande. 

Jag tror att detta skulle vara ett viktigt steg i vår utveckling till en global kultur. Det skulle sannolikt då också vara värdefullt om man kunde skapa några enkla rituella former där man tvärs över alla gränser av religiös, politisk, språklig, etnisk art kan uttrycka sitt gemensamma engagemang i detta storslagna frågekomplex. 

Slut på del 1 av föreläsningen!

.

Del 2. ”Sex teser”.

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Detta inlägg publicerades i ateismfilosofi, Existentiell livssyn, Humanisterna, sekulär andlighet och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s