Nr 105. Moderniteten från en sjöbod utan el. En prosalyrisk betraktelse.

.

Sjöboden, där detta skrevs i mitten på augusti, ligger på en ö med två bofasta familjer en mil norr om Loftahammar i Tjusts skärgård. Man fick gå 200 meter över berget till såväl utedass som kyl, frys och laddning av mobil och dator. Stor havsdramatik i närtid! Detta och utsikten man fick sig till livs vid varje promenad över berget gav tillsammans med kluckandet under golvet i sjöboden och vyerna från köksbordet oväntade perspektiv på tillvaron.

.

Dåtid, nutid och framtid

En prosalyrisk valbetraktelse.

Veckohyrd sjöbod utan el,
från köksbordet
öppen havshorisont
mellan öar och skär.
Skymning, gryning,
solens vandring, molnskuggor,
Blank vattenspegel, kulingbyar.
Några häftiga regnskurar,
balsam efter månader av torka.
Hav, horisont,
ljusets och vädrets skiftningar,
vattnets kluckande under golvet,
timmar och dagar.

För två veckor sedan
stod moderniteten på grund
och läckte olja i synfältet.

 

 

 

 

 

 

 

Faran är över!
Det som kunde blivit katastrof
för en lång kuststräcka
blev en förtretlighet
som kunde hanteras
utan allvarliga sprickor
i modernitetens fasad.
Flatvarp fick ta den
svarta skiten.

Mulet, lugnt, bara lätta rörelser
i vattenspegeln.
En liten landhöjning,
annars samma öar och skär,
i tusen år, två tusen år!
Nya träd och buskar.

Länkar framåt och bakåt
som ilande molnskuggor.
Segel och rodd,
oxe, häst och vagn,
tjärstickor och oljelampor,
eld för värme och mat
Mannakraft och kvinnokraft,
armar och ben!
Mindre än två hundra år sedan.

Från sjöbodens fönster
samma vy då som nu.
Nu stora områden
med död botten.
Modernitetens osynliga spår,
stör inte synfältet,

Ovarsamhet? Blindhet? Girighet?
Eller mest bara det mänskligt banala
att det är näst intill omöjligt
att fatta att det lilla
plus det lilla
plus det obetydliga
och därtill år efter år efter år
kan förstöra och döda.

De små, små till synes
obetydliga skärvorna,
också det som på ett oväntat
och mirakulöst sätt
kan möjliggöra den
godartade framtid
de flesta av oss
önskar framtidens barn.

Blåstången har börjat
återvända till skärgården.
Kan det invagga oss
i falsk säkerhet
om att läget är under kontroll.

 

 

 

 

 

 

Ögon och själ vilar mot
den öppna horisonten.
Döda bottnar syns inte,
det grundstötta fartyget är borta.
Inget stör, horisonten är fri.

Stråk av oro,
varmare, isen på Arktis
smälter oroväckande snabbt.
Havets nivå?
Hur ser det ut om
två hundra år?
Om tusen år?

Kommer några båtar
att röra sig över fjärden
och längs horisonten?
Kan moderniteten ta kål
på mänskligheten?
Frågan är kanske felställd.
Kan moderniteten plus blindhet
plus kravet på avkastning på
pensionsfonder och
investerat kapital,
föröda jorden och
avbryta mänsklighetens
storslagna, hisnande resa?

Hur kan blinda få synen åter?
Vad är min skärva?

Utöver att vara en betraktelse om den globala civilisationens belägenhet är texten mera omedelbart ett inlägg i valdebatten.

Jag uppmanar alla att rösta på ett parti som tar de globala ödesfrågorna på största allvar. Det gäller klimat, miljö, rimlig fördelning nationellt och globalt, hushållning med ändliga resurser, havs- och vattenmiljö, jorderosion. Till detta ett tydligt värnande av det demokratiska samhällets grundvärderingar om mänskliga rättigheter och människors lika värde. Det finns många mörka moln. Din röst på valdagen och din skärva i vardagen spelar roll.

PS. Den 23 juli gick containerfartyget Makassar Highway på grund mellan tre och fyra km rakt ut från sjöboden. Det uppmärksammades stort i media. Vi kom till sjöboden tio dagar efter att fartyget hade dragits loss från grundet och bogserats till varv i Oskarshamn. DS.

PS 2. Texten är rejält bearbetad och uppdaterad den 1 september. DS.

PS 3. Den 5 september publicerades bloggen i Östra Småland/Nyheterna (4 september på Östrans webb) med rubriken ”Moderniteten betraktad från en sjöbod utan el”.  DS. 

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i klimat och miljö, prosalyrik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s