Nr 97. Om tro. Plus en tankelek om den tidiga kyrkan. Apropå en debattartikel i Kyrkans Tidning nr 11/2018

.

I senaste numret av Kyrkans Tidning (nr 11/2018) finns en debattartikel med rubriken “Kan man vara kristen bortom Gud”. Den är skriven av Tomas Walch, initiativtagaren till nätverket Kristen Bortom Gud, och kyrkoherde Åke Nordström som i samråd med sin församling upplåtit plats för detta nätverk inom ramen för Gustav Vasa församling i Stockholm.

Debattartikeln har väckt misstroende och kritik från kristet håll. Och en hel del oförstående och raljerande kommentarer från sekulärt, ateistiskt håll. Dessa typer av reaktioner är både förväntade och ingår i spelreglerna. Jag känner sympati och förståelse för båda typerna av reaktioner.

Jag har varit i farten och kommenterat såväl i Kyrkans Tidning som i ett par Facebooktrådar. Det har varit långa kommentarer. På grund av gränsen på 1200 tecken i Kyrkans Tidning blev det två kommentarer där. Jag polemiserar inte. Jag har ägnat mig åt att försöka synliggöra ett perspektiv som jag tror är viktigt. Här kommer en lätt bearbetad variant av de båda kommentarerna på  Kyrkans Tidnings webb. En längre variant är publicerad på Humanisternas debattforum.

PS 2. (29.3.2018) Se sist! Repliker i Kyrkans Tidning nr 13 (29 mars) och olika tolkningar av Dietrich Bonhoeffers fängelsebrev. DS, 

 

Två övertygelser.

Apropå tro. Jag har två starka övertygelser.

Övertygelse 1): Att vi bär på dubbla möjligheter som människor. Den ena handlar om omsorg, samarbete, medkänsla, förnuft och att ta ansvar för det gemensamma. Den andra handlar om hämndlystnad, att sko sig på andra när tillfälle ges, hat, hot, destruktivitet, likgiltighet etc.

Övertygelse 2): Förutsättningen för att en grundkänsla av mening, hopp, livsglädje och hemhörighet i tillvaron ska kunna utvecklas och fördjupas är att vi medvetet eller intuitivt bejakar utvecklingen av den godartade sidan och försöker hålla den mörka sidan i schack.

Detta gäller oavsett vilken livstolkning vi håller oss med. Det gäller i samma utsträckning för kristna, muslimer, judar, buddhister och sekulära ateister. Jag kan ha rätt eller fel i denna övertygelse. Men den är stark!

Jag hävdar också att vårt förhållningssätt till denna “existentiella” trosproblematik är avgörande för hur vår liv kommer att gestalta sig. Vilka livstolkningar och ”bekännelser” vi tyr oss till är utan betydelse. Oavsett vad vi kallar det lever vi alla mitt i denna viktiga trosproblematik. Det ingår i våra existensvillkor som människor.

Har denna “existentiella tro” något att göra med kristen tro???
Eller är det enbart en gudlös människas sekulära, humanistiska tro??

 

En tankelek om den tidiga kyrkan.

Utifrån dessa båda starka övertygelser kan vi göra en tankelek.

Det behövs inte så mycket fantasi för att föreställa sig  att de tidiga kristna församlingarna med kristusberättelser, predikan, nattvard, dop – då vuxendop! – och riter för syndernas förlåtelse, fungerade som ett kraftfullt stöd för att bejaka den godartade sidan av våra dubbla möjligheter.Detta medförde i sin tur att upplevelserna av hopp, mening och hemhörighet i tillvaron fördjupades hos många, kanske de flesta, av den tidiga kyrkans medlemmar. Dessa erfarenheter, ibland omvälvande, ville man dela med sig av. Det ligger i dess natur. En given följd var att man såg för sig en framtid där denna positiva livsprocess hade fått övertaget hos alla människor och präglade världen. ”Gå ut och gör hela välden till mina lärjungar!” blev den självklara uppgiften.

Dåtidens tolkningsnycklar för dessa erfarenheter var en personligt handlande Gud, den uppståndne Kristus, Fadern, Sonen och Den helige Ande, den yttersta domen, Kristi återkomst.

Dessa tolkningsnycklar är sedan länge överspelade för denna existentiella trosproblematik.

Walch och Nordström öppnar i sin debattartikel en dörr på glänt mot denna problematik. Jag tycker att det är både viktigt och modigt.

.

PS. Om man vill få mer perspektiv på denna existentiella trosproblematik så finns två texter man kan kolla. En lång från 1999 och en kort från 2016.
Den korta (blogg): Nr 80. Tro och tvivel – naturalistiskt visavi existentiellt.
Den långa (bokkapitel): Existentiell tro (kapitel 6 i boken ”Existentiell livssyn kristen tro” (1999, 2014)) DS. 

PS 2. (29.3.2018). I Kyrkans Tidning nr 13 (29 mars) har det kommit två repliker till Tomas Walch och Åke Nordströms debattartikel. Replikanterna är inte nådiga.
En kampanjateistisk idé som fordar aktiv fördumning” av Åke Stenström.
Det går inte att vara kristen utan Gud” av Mats Skeppström Sundman.

Om man ställer Walch/Nordströms debattartikel brevid Åke Stenströms så är det uppenbart att de tolkar Dietrich Bonhoeffers fängelsebrev väldigt olika. Denna spännvidd i läsningen och tolkningen av Boenhoffers fängelsebrev  har funnits sedan publiceringen. En liten överblick över spännvidden i dessa väldigt olika tolkningar kan men få genom en lång fotnot till kapitel 1 i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”.  DS. 

 

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i andlighet, ateismfilosofi, ateistisk teologi, existensvillkor, Existentiell livssyn, existentiell teologi, existentiell tro, sekulär andlighet, Tro-otro-icke-tro och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s