Nr 92. Bortom det övernaturliga. Del 2. Första delen av föreläsningen “Ansvar och flykt”.

Måndagen den 16 oktober medverkade jag på den teologiska konferensen “Bortom det övernaturliga” på Teologiska Högskolan i Stockholm. Jag höll den fjärde och sista föreläsningen. Nätverket “Kristen bortom Gud” hade tagit initiativet till konferensen och den genomfördes i samarbete med THS.

Som ovan föreläsare hade jag ett rejält manus i handen. En fördel är att det är ganska lite jobb att sedan publicera.

Föreläsningen publiceras här i två delar. Det finns åtminstone två skäl till uppdelningen. Föreläsningen är lång. Det är mycket text. Dessutom är det så att det går utmärkt att läsa andra delen fristående. Jag vill inte ta risken att man tröttnar innan man kommer fram till andra delen som är den mera tungviktiga delen av föreläsningen.

Genom det lite speciella upplägget finns det en ganska naturlig uppdelning i del I och del II. Jag börjar med en ganska rejäl presentation av mig själv för att antyda något av det engagemang som är bakgrunden till att jag fått denna inbjudan att föreläsa. Sedan blir det ett tredelat intro innan jag kommer till Del II och föreläsningens huvudämne “Ansvar och flykt. Om synd och nåd bortom det materiella och det övernaturliga”. De tre introna gäller en vision, en kunskapsfråga och sist om mening och människans dubbelhet.

Vill man hellre lyssna så finns det en ljudinspelning av föreläsningen i form av en podfil. Man kan lyssna direkt på mobil eller dator – eller ladda ner och lyssna när man vill. Vill man hoppa direkt till Del II så får man dra fram reglaget till 27:50!  Öppna podfil! Om ett par veckor kommer föreläsningen även att finnas tillgänglig på video. Introduktion, samtliga föreläsningar och efterföljande samtal finns som podfiler att lyssna på.  

PS. (12.1.2018). Samtliga föreläsningar är sedan i början på januari tillgängliga via webbplatsen för nätverket ”Kristen Bortom Gud” under fliken ”THS-konferens”.  Nedan är en direktlänk till min föreläsning.

 

 

Del I. Personligt och tre intro.  

Jag börjar med att säga ett stort tack till nätverket “Kristen bortom Gud” för inbjudan att föreläsa här idag. Med min frikyrkobakgrund värmer det lite speciellt att denna teologiska konferens äger rum här på THS, en teologisk högskola med ett frikyrkligt huvudmannaskap.

Som ni sett finns det en liten pappersbibba att tillgå. Där finns föreläsningens disposition, ett antal frågor och sist titlar på några texter som omnämns. Där finns också några vidare lästips för den nyfikne.  

Genom att THS ger rum åt denna lite annorlunda teologiska konferens kan jag också ana något av den positiva sida av de frikyrkliga rottrådar som på avgörande sätt har format mig och mitt liv. Bland annat så har jag fått min grundläggande intellektuella skolning i den varma, diskuterande fribaptistmiljö jag kommer ifrån. I min närmsta släktkrets fanns ett missionärspar och tre predikanter, varav min far, Olof Persson, var en.

Jag känner en stor ödmjukhet inför såväl förtroendet att föreläsa här som den utmaning det innebär. Att rubriken “Bortom det övernaturliga” och upplägget sticker i ögonen på en del och har väckt rejält kritiska reaktioner får nog sägas ingå i spelreglerna. Jag tror att uppmärksamheten är av godo!

Jag heter alltså Carl Gustaf Olofsson. Jag har skrivit boken “Existentiell livssyn – kristen tro?” som fått en hedersam plats på denna konferens. Jag driver webbplatsen ”Språk, tro och religion” sedan våren 1998. Webbplatsen kom till för att göra boken tillgänglig på Internet efter ett antal refuseringar. Sedan senhösten 2010 har jag även denna blogg: ”Gustafs videoblogg”. Det blev ganska snabbt en traditionell textblogg. Men då var namnet inarbetat, så jag lät det vara kvar. I dagsläget finns där runt nittio bloggar.  

Jag döptes som tioåring 1958 i havet utanför Åhus. “Vuxendöpt” inom citationstecken. Jag är medlem i Svenska Kyrkan sedan 2004 och i Humanisterna sedan 2010. Sedan våren 2011 sitter jag med i styrelsen för Humanisterna Kalmar.

Fribaptistsamfundet som präglade min uppväxt är okänt för de flesta. En liten presentation är därför motiverad.

1872 uteslöts Helge Åkesson och de församlingar som sympatiserade med honom ur Svenska baptistsamfundet. 1890 bildade dessa församlingar Fribaptistsamfundet.

Man trodde inte på eviga straff och man avvisade den traditionella försoningsläran om att Gud offrade sin son på korset för att frälsa människorna. Man menade att Jesus dog för att visa sin kärlek till människorna och därmed mana till efterföljelse. På teologiska kallas detta den subjektiva försoningsläran. Som mest hade samfundet runt 6000 medlemmar. Det som 2002 fick namnet Evangeliska Frikyrkan var resultatet av en flerårig sammanslagningsprocess som började 1994 med att Helgelseförbundet och just Fribaptisterna gick ihop. När denna process började 1994 hade Fribaptistsamfundet strax över tusen 1000 medlemmar.

För att visa det bibliska stödet för sin syn översatte Helge Åkesson hela bibeln. I exegetkretsar är denna översättning välkänd för sin trohet mot de grekiska och hebreeiska grundtexterna. Detta arv har tyvärr fallit bort ur det offentliga teologiska minnet i Evangeliska Frikyrkan.

Webbplatsen “Språk tro och religion” fick under ett antal år i början av 2000-talet driftsbidrag från Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Jag betraktar det som en kvalitetsstämpel. Det gjorde det möjligt att skaffa domänadress och flytta webbplatsen till ett webbhotell.

Jag är stolt över att webbplatsen “Språk, tro och religion”  2004 utnämndes till augusti månads teologiska hemsida av en dansk teologisk webbtjänst. Slutomdömet var ”Sidan existentiell-tro.net är ute i ett bestämt teologisk projekt som man kan vara enig eller oenig med, men den rymmer en räcka intressanta artiklar och teman.” 

Nu till de mera allvarliga sakerna.
Om någon frågar mig om jag tror på Gud så är mitt svar ett kort och enkelt ”Nej”. Jag tror inte på någon högre makt som ser oss och kan ingripa i historien och i våra liv med hjälp eller prövningar. Jag tror inte att våra personliga liv har en fortsättning bortom döden. Jag tror inte att Jesus uppstod från den fysiska döden. Så har det varit sedan min barnatro krackelerade redan i de tidiga tonåren i början på 1960-talet.

Från såväl ett Hedeniuskt som ett traditionellt kristet perspektiv var jag därmed klockrent “icke-kristen”. Och så uppfattade jag själv saken i närmare 30 år. Men detta har aldrig inneburit att jag har tyckt att rit, bön, berättelser om mirakel och bortomvärldsliga världar är meningslöst nonsens. Det kan vara förföriskt och farligt. Det finns exempel på kristna predikningar som aktivt bidrog till att mobilisera mördandet i Rwanda 1994. Men det kan också vara i högsta grad konstruktivt och ge värdefullt stöd för att möta livets smärta och utmaningar trots att man inte tror på någon övernaturlig verklighet. Tänk på “Bröderna Lejonhjärta”, en av Astrid Lindgrens mest älskade böcker.

Sensommaren 1990 fick passionsdramat överraskande liv och djup från just detta gudlösa, ateistiska perspektiv. Det var omtumlande! Efter detta blev frågan om gränsen mellan kristet och icke-kristet rejält mer komplicerad. Det Hedeniuska “nejet” var lika starkt som tidigare – men det blev uppenbart att det bara gällde en del av kristen tro. Frågan om att tro på gud eller inte framstod i detta nya perspektiv som liten och närmast oviktig. Lite brutalt uttryckt framstod denna fråga mest som något som skymde sikten mot det som var av avgörande betydelse för vår liv. Jag är medveten om att detta är hädiskt så det förslår utifrån ett traditionellt kristet perspektiv.

Till saken hörde också att ett stort, ambitiöst existentiellt livhållningsprojekt då hade kommit till vägs ände. Det hade två delar. Först ett praktiskt projekt i ett bostadsområde som misslyckades och sedan en tilltänkt bok som jag aldrig fick ihop. Jag hade lagt ner massor av tid på detta under mer än tio år.

I samma vända bröts ett strängt tabu i min inre värld visavi mitt förhållande till kristen tro och mitt frikyrkliga arv. Tabuet sa att det var förbjudet att göra anspråk på delaktighet i kristen tradition om man inte trodde på Gud och ett liv efter döden. Man kan säga att detta tabu hölls på plats av min rädsla för den totala förkastelsen av den kristna livsvärld jag kom ifrån. Det enda påtagliga som kom ut ur detta tioåriga arbete var  skolprojektet “Budord för en modern tid”. Det tycker jag fortfarande är riktigt bra i sina huvudkonturer. Materialet kan hittas på Internet.

Från den punkten tog det lite mer än sex år att få ihop boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”. Det mångåriga bokarbetet på 1980-talet kom till användning på ett lite oväntat sätt. Trots att detta första bokprojekt aldrig blev klart hade det inte varit bortkastad tid. Efter alla refuseringar blev Internet det självklara valet. Tekniken hade just nått den mognadsgrad att det var möjligt att göra detta på ett bra sätt. Bokens sista kapitel kom på plats senhösten 1998.

Påskveckan 1998, innan boken var klar, publicerades min artikel “Kristus är uppstånden!” i Svensk Kyrkotidning. Jag lyckades där  hjälpligt ge ord åt den tolkning av passionsdramat som tog form med sådan skärpa 1990.  

Idag är jag glad att det blev Internet i stället för en tryckt bok. Den hittas och lever fortfarande efter 19 år i cyberrymden. Sedan slutet på januari 2014 finns “Existentiell livssyn – kristen tro?” även som ebok och kan köpas hos alla nätbokhandlare och lånas på bibliotek.

Tillkomsten av e-boken är Tomas Walch förtjänst. Ett publiceringsbidrag från Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm bidrog. När Tomas Walch tog detta initiativ hade vi aldrig träffats och kände inte varandra. Genom e-bokspubliceringen kommer boken nu att finnas kvar även sedan jag vänt näsan i vädret och inte längre betalar fakturorna till det webbhotell som härbärgerar webbplatsen ”Språk, tro och religion”.

Såväl den vision som den kunskapsfrågan det nu är dags för, har har följt mig genom hela mitt vuxenliv. De har tillsammans fungerat som nav och drivkraft. Först närmast ordlöst och intuitivt. Efterhand allt tydligare formulerade i ordens värld. Tillsammans utgör de ett grundaccord när jag tar mig an föreläsnings huvudämne: “Ansvar och flykt. Om synd och nåd bortom det materiella och det övernaturliga”.

 

Intro 1. En vision.

Jag har en stark vision av ett framtida globalt samhälle i ekologisk balans där det finns psykiskt, socialt och materiellt utrymme för varje människa att ta sig an den stora gåtan att vara människa.

Förutsättningen för att förverkliga denna vision är ett resursmässigt hållbart globalt samhälle i ekologisk balans och att alla människor har möjlighet att ta del i en fri och öppen diskussion om såväl samhällets angelägenheter som frågan om meningen med livet. Förtryck, förnedrande livsomständigheter, våld och hot, sociala restriktioner är hinder. Förödmjukande särbehandling på grund av kön, klass, ålder, religion, sexuell läggning och etnisk tillhörighet försvårar. Sak samma med krig, extrem fattigdom, förstörd närmiljö på grund av exploatering av naturresurser. En viktig förutsättning är att alla har tillgång till kunskap och möjligheten till en bred och levande kontakt med såväl det egna kulturarvet som det globala.

Alltså. Jag har en stark vision av ett globalt samhälle i ekologisk balans där det finns utrymme för varje människa att ta sig an den stora gåtan att vara människa.

Fråga 1 – kyrkans kallelse: Har denna vision någon beröringspunkt med den kristna kyrkans kallelse?

 

Intro 2. En kunskapsfråga.

Nu till den kunskapsfråga som följt mig genom nästan hela mitt vuxenliv.

Vad befrämjar utvecklingen av medkänsla, förnuft och förmågan till samarbete hos oss som enskilda människor? Vad gynnar utvecklingen och fördjupningen av en grundupplevelse av mening, förundran och hemhörighet i tillvaron som kan bära i livets olika skiftningar och påfrestningar – och i mötet med döden?

Och inte minst viktigt – vad hindrar utvecklingen av dessa kvaliteter? Vad kan bidra till att underminera och bryta ner dom? Vad kan bidra till att dess motsatser kan få fäste och börja prägla en människas liv?

Vad är är förutsättningarna för att ett demokratiskt, människorättsorienterat samhälle ska växa fram, överleva och fördjupas? Vad kan få det att urholkas, deformeras och vittra sönder? Och med tanke på de klimat- och miljöhot vi lever med – vad behövs för att vi tillsammans ska kunna bygga ett globalt demokratiskt samhälle i ekologisk balans.

Om man hävdar att något är en kunskapsfråga menar man att det går att att argumentera för och emot olika svar och påståenden utifrån kategorierna ‘sant’ och ‘falskt’. Jag menar alltså att vi utifrån en medveten strävan kan röra oss mot en alltmer tillförlitlig kunskap på detta område med hjälp av de empiriska, erfarenhetsbaserade och analytiska kunskapsmedel som står oss till buds. Det innebär att det är möjligt att röra sig mot en allt större “sanningslikhet”, för att använda ett modernt kunskapsfilosofiskt begrepp. När det gäller aktuella positioner på den kunskapsfilosofiska scenen innebär detta att svaren inte kan vara ‘postmoderna’ eller ‘relativistiska’.

Fråga 2 – akademi: Skulle det ha betydelse för kunskapens växt på detta område om det fanns akademiska institutioner – eller hela universitet med en mängd olika dicipliner – som hade denna kunskapsfråga i fokus?

Fråga 3 – teologi: Har denna kunskapsfråga något att göra med kristen tro och den kristna kyrkans kallelse? Kan den ha något med teologins uppgift att göra?

Fråga 4 – ekonomiska anslag: Vad skulle hända om denna kunskapsfråga  prioriterades upp i forskningsanslagen från offentliga och privata forskningsstiftelser? Vad skulle hända på tio års sikt med kunskapsutvecklingen på detta område om den fick så lite – eller så mycket – som 1 % av dagens samlade forskningsanslagen till medicin, naturvetenskap, filosofi, humaniora, samhällsvetenskap och religionsvetenskap?

Om man tror att en snabbt växande kunskap på detta område kan vara av betydelse för möjligheterna av en godartad global framtid så är 10% ingen orimlighet. Vad skulle en sådan handfast ekonomisk uppriotering innebära för att locka till sig olika sorters kreativ forskningskompetens?

Statlig utredning 1.

Jag avslutar denna del med ett förslag till en gammeldags gedigen statlig utredning förankrad över de politiska blockgränserna:  

Utredninges uppdrag är att skapa en bild av det aktuella kunskapsläget för ovanstående kunskapsfråga. Den skulle ha kvalificerad kompetens från sociologi, psykologi, pedagogik, statsvetenskap, filosofi, idéhistoria, litteratur- och konstvetenskap, religionsvetenskap och teologi. Den skulle också föreslå angelägna forskningsområden. Dels för att stimulera forskningen på universiteten och locka potentiella doktorander. Sist, och inte minst viktigt, för att stimulera det offentliga samtalet på detta område. Den skulle få rejält med tid och resurser – som de statliga utredningarna var upplagda förr.    

 

Intro 3. Om mening och människans dubbelhet.

Innan jag tar mig an huvudämnet blir det ytterligare ett Intro. Det handlar om mening och människans dubbelhet.

Från det existentiella perspektiv jag gör mig till tolk för ökar  förutsättningarna för att uppleva mening och hemhörighet i tillvaron när vi aktivt bejakar de godartade möjligheter vi bär på och medvetet försöker hålla vår mörka potential i schack. De godartade möjligheterna gäller förnuft, medkänsla, omsorg, samarbete. Den mörka potentialen handlar om hat, hämndlystnad, destruktivt utagerande, att sko sig på andras bekostnad, hänsynslöshet, våld och hot om våld.   

Beroende på socialt och genetiskt arv, kulturella och sociala omständigheter är styrkeförhållandet mellan dessa båda sidor väldigt olika hos oss som enskilda människor. Styrkeförhållandet påverkas också av de ideologier och föreställningsvärldar som omger oss, religiösa såväl som sekulära. Allt detta är oberoende av om vi tror på någon högre makt eller ej.

Ideologier och organisationer, sekulära eller religiösa, som stödjer vår potential till hat, hämnd, våld och hot om våld är direkt destruktiva för såväl det egna livet som för den sköra väv av tillit och samarbete som är grunden för det demokratiska samhället.

Ideologier och organisationer, sekulära eller religiösa, som medvetet stödjer utvecklingen och odlingen av vår godartade sida är livsviktiga för det demokratiska samhällets överlevnad och utveckling.

När upplevelserna av mening och hemhörighet i tillvaron stärks ökar i sin tur vår benägenhet att ta ansvar för det gemensamma och bidra med vår skärva till att skapa ett bättre, rättvisare samhälle och, i vår tid, till att engagera oss i de alltmer påträngande globala överlevnadsfrågorna.

Att dessa kvaliteter ibland kan bli så starka att de kan få människor att utmana mera näraliggande behov av tillhörighet och materiell trygghet – och ibland till och med riskera livet, är märkligt och gåtfullt.

Att bli behandlad med förakt och nedlåtenhet – i arbete såväl som i nära relationer – kan nagla fast oss vid en mörk känslovärld. Om denna sida tar över kan den förgifta såväl det egna livet som närståendes. Det medför ofta en ökad beredvillighet att underblåsa hat, misstro, våld etc i såväl det personliga livet som på samhällsscenen.

Med detta perspektiv på människans dubbelhet kan vi ställa en fråga;

Fråga 5 – sociala stödstrukturer: Är det rimligt att tänka sig att en central uppgift för alla större, väletablerade livsåskådningsorganisationer, religiösa såväl som sekulära, är – eller borde vara –  att medvete och aktivt stödja utvecklingen och fördjupningen av våra godartade möjligheter? Och stödja oss att hålla vår mörka sida i schack?

I så fall sak samma för kristna, muslimer, hinduer, buddhister, newagare och sekulära humanister!

Fråga 6 – teologi: Vad skulle hända om detta blev ett bärande inslag i såväl all religionsdialog, som i dialoger mellan religösa och sekulära humanister? 

 

Del II. Ansvar och flykt. Om synd och nåd bortom det materiella och det övernaturliga. Blogg Nr 93!