–
Den existentiella kristendomstesen.
Bortom ateism och religion.
Bestod den ursprungliga kristendomen av två sidor? En existentiell som bärande kärna? Och en teistisk-metafysisk för att förklara förstå de livsformande erfarenheter som hade en specifik existentiell livshållning som grund? Bloggen berör en problematik som än så länge är frånvarande inom samtida teologi och religionsvetenskap.
–
Den gångna söndagen läste jag ut ”Katedralens hemlighet. Sekularisering och religiös övertygelse” (Artos, 2015) av Bengt Kristensson Uggla. Han är professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Åbo Akademi. Jag tror inte att han protesterar om jag säger att han är en luthersk teolog med Paul Ricoeurs hermeneutik och Gustaf Wingrens teologi som specialiteter. Läsningen har väckt mycket tankar, reaktioner och kritiska invändningar. Min rostiga ”teologiska” (ett speciellt, ganska svårt språk) har fräschats upp ett snäpp. Jag är ännu inte riktigt överens med mig själv om hur jag ska hantera mina läsreaktioner. Med fullklottrade marginaler och över 170 marginalnoter så finns det material för ett antal bloggar. Den ateistiska frilansteologen i mig har vaknat till ordentligt. I nuläget har jag fyra bloggar i sikte. Men det kan bli fler.
Denna första blogg handlar om den existentiella kristendomstesen och hur den förhåller sig till Bengt Kristensson Ugglas projekt. Den andra, Nr 79, handlar om trivialisering visavi existentiellt allvar vad gäller etiketterna ”kristen” och ”religiös”. Den tredje, nr 80, handlar om tro och tvivel från ett naturalistiskt respektive ett existentiellt perspektiv. I en fjärde blogg, Nr 81, tänker jag ge mitt perspektiv på ”katedralens hemlighet”. Den lär dröja någon vecka.
–
Vällovliga ambitioner!
Bengt Kristensson Uggla har ambitionen att bidra till en större och ödmjukare öppenhet i de, som han menar, polariserade positionerna mellan ateism och religion. Han vill bidra till att hitta en position ”bortom ateism och teism”. Ambitionen är att fördjupa perspektivet på sekulariseringsfrågan på ett sätt som går bortom de förhärskande sekulariseringsteorierna. Detta bland annat genom att försöka visa att det finns ett ateistiskt stråk inom kristendomen och som han menar därför med visst fog kan betraktas som något av den moderna ateismens moder. Det är sympatiskt att han främst riktar sin kritik mot rädslan och självsäkerheten hos en stor del av kristenhetens företrädare – som enligt Kristensson Uggla i stället borde vara föredöme i en ödmjuk, självkritisk öppenhet. Som ett stöd för den reflekterande öppenhet han upplever som nödvändig i en framåriktad kristenhet vill han försöka avtäcka ”katedralens hemlighet”. Det gäller det som tyst förmedlas av katedralen, kyrkan, kyrkorummet – och, vill jag tillägga, missionshuset. Ambitionerna är mycket vällovliga. Tyvärr måste jag säga att resultatet inte imponerar! Jag ska försöka synliggöra några av mina invändningar.
Den existentiella kristendomstesen.
Jag börjar i en lite egocentrisk ända. I slutet av boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” (Olofsson 1999, 2014) formuleras ”den existentiella kristendomstesen”. Den är ett sätt att summera den existentiella, gudlösa tolkning av kristen tro som efterhand tar form genom bokens olika analyser. I denna tes hävdas (1) att kristendomen historiskt, från dess tillkomst och fram till skolastiken, var en intim och till synes oupplöslig förening av två sidor – en existentiell och en teistisk-metafysisk och (2) att det är den existentiella (gudlösa) sidan som har varit den bärande, skapande, positivt livsförändrande sidan av kristen tro och (3) att utvecklingen av det logisk-analytiska tänkandet entydigt har visat att den existentiella sidan är självständig och helt oberonde av teistisk-metafysiska föreställningar och (4) att lärokonflikterna från fornkyrkan till modern tid, religionskrigen, förföljelserna och dödandet av kättare etc har sin grund i den teistisk-metafysiska sidan av denna tudelning.
De existentiella livsfrågornas sekularisering.
När det logiska och analytiska tänkandet på allvar träder in på scenen med början under skolastiken och förstärkt under upplysningen och sedan vidare – så börjar kristendomens existentiella repektive teistisk-metafysiska sida successivt glida isär. Detta är en av grundtankarna i den existentiella kristendomstesen. Det innebär att de grundläggande existentiella livsfrågorna om ansvar, våra val, samvete, skuld, mening, livsglädje, främlingskap, hemhörighet i tillvaron, hopp, hopplöshet börjar sekulariseras. Det vill säga att de kopplas loss från den traditionella kristna föreställningsvärlden om Gud, Guds son, inkarnationen, Jesu försoningsverk, ett liv efter döden med dom, straff och himmel etc etc.
Denna seperationsprocess har accelererat långsamt de senaste 500 åren och i någon mening exploderat de senaste 150 åren genom litteratur, poesi, teater, film. Men också genom arbetarrörelsen, folkrörelserna, demokratirörelsen, den internationella rörelsen för mänskliga rättigheter. Och idag i form av ansvar och engagemang hos ett växande antal människor för en resursmässigt och ekologiskt hållbar framtid för planeten jorden. Denna existentiella sida, först inom ramen för kristen tro, sedan alltmer sekulariserat och självständigt, har enligt denna tes stött en långsam ‘mentalitetsutveckling’ i den västerländska kulturkretsen som handlat om personligt ansvar, delaktighet etc och som varit avgörande för utvecklingen av arbetarrörelsen, den moderna välfärdsstaten och demokratin.
Utifrån denna tes fungerade den teistisk-metafysiska sidan som ett sätt att tolka och förstå den i orden mycket mer svårfångade existentiella sidan. Man kan också säga att den den teistisk-metafysiska sidan fungerade som en behållare som inneslöt och bar den existentiella sidan. Med en nästan sömngångaraktik säkerhet väljer kristendomens företrädare fortfarande den teistisk-metafysiska sidan som den primära så fort man ställs inför någon sorts val. Ofta gör man detta val genom att blunda för problematiken och förneka att det finns ett val. Samtidigt intalar man sig att kristendomen – och religionerna – fortfarande är de primära bärarna av de existentiella livsfrågorna. Tyvärr köper även de flesta livsåskådningsjournalister denna bild.
Denna grundtanke om kristendomens tudelning formuleras först i artikeln ”Har kristen tro en framtid?” (1996). De samlade analyserna i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” (1999, 2014) kan läsas som ett försök att ge denna tes substans och tyngd.
Bengt Kristensson Uggla söker uttalat efter språk och infallsvinklar som går bortom den vanliga diktomin ateism visavi teism. Det är tveksamt om man kan säga att den existentiella kristendomstesen går bortom diktomin ateism visavi teism, det är snarast så att den bygger på denna diktomi. Den går däremot på ett uttalat och tydligt sätt bortom diktomin ateism visavi religion. Om tesen är riktig visar den också på en uttalat gudlös, sekulär, ateistisk sida av klassisk kristen tro. Man behöver inte blanda in – eller snärja in sig i – någon form av gud-är-död-teologi, tex Guds död och självutgivelse på korset a la teologerna Eberhard Jüngel eller Gustaf Wingren – som Bengt Kristensson Uggla gör i bokens tredje del i sina försök att peka på ett ateistiskt stråk i kristendomen.
Den existentiella kristendomstesen förklarar mycket av min personliga historia och mitt mycket komplicerade och dubbla förhållande till mitt kristna arv. Personliga erfarenheter kan bidra till att vissa tankar och antagande tar form och formuleras. Men denna sida säger egentligen ingenting om en mera övergripande om sanning och giltighet. Så i en offentlig diskussion är den existentiella kristendomstesen just en tes (eller hypotes), ett antagande. Den kan bara få tyngd och bärighet – eller slängas på sophögen – genom att på olika sätt granskas och skärskådas utifrån olika filosofiska, idéhistoriska och teologiska kompetenser.
Teologins kris. Blindhet eller feghet??
Om man har som teologisk ambition att bryta polariseringen mellan ateism och religiös övertygelse, att visa på en position ‘bortom teism och ateism’, fördjupa förståelsen av en mångfacetterad sekulariseringsprocess så borde den existentiella kristendomstesen självklart funnits med i Bengt Kristensson Ugglas diskussion och analyser. Den borde självklart även bearbetats och funnits med i teologipofessorn Mattias Martinsons analyser de senaste 15 åren. Han skriver och tänker i samma ”ateism-religion-landskap” som Bengt Kristensson Uggla. Sak samma gäller fd. ärkebiskop KG Hammar.
När teologin och den kristna självförståelsen i denna fortlöpande tudelningsprocess fortsätter att betona den teistisk-metafysiska sidan som den kristna trons primära karakteristika, eller låtsas som att problemet inte existerar, så framträder teologins kris i bister relief. I detta är man dessutom helt överens med 95% (sannolikt 99%) av de ateistiska religions- och kristendomskritikerna. Tyvärr bidrar inte Bengt Kristensson Uggla till någon förändring av denna dystra bild med sin bok ”Katedralens hemlighet”.
Bloggar om ”Katedralens hemlighet. Sekularisering och religiös övertygelse” av Bengt Kristensson Uggla.
Nr 78. Den existentiella kristendomstesen. Bortom ateism och religion. (4.3.2016) (Denna)
Nr 79. Trivialisering visavi existentiellt allvar. (4.3.2016)
Nr 80. Tro och tvivel – naturalistiskt visavi existentiellt. (4.3.2016)
Nr 81. Katedralens hemlighet. Ett existentiellt perspektiv. (31.3.2016)
Bloggar om ”Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen” av David Thurfjell.
Nr 71. Vad betyder religiös? (16.6.2015)
Nr 72. Existentiell religiositet. Gudlöst och sekulärt. (16.6.2015)
Nr 73. De existentiella livsfrågornas sekularisering. (24.6.2015)
Nr 74. Vad betyder religion? (28.6.2015)
Nr 75. Tankelek kring X, en sekulär, ateistisk samhällelig struktur (30.7.2015)
Ett par bloggtips.
Nr 4. 4:an Debatt (2). Om otro. Svar från CG Olofsson till Mattias Martinson. (24.1.2011)
Nr 76. Fd. ärkebiskop KG Hammars senaste bok gör mig ledsen.
Gustafs videoblogg 