Nr 75. Tankelek kring X, en sekulär, ateistisk samhällelig struktur.

Detta är förfärligt lång blogg med en lång inledning för att komma till bloggens huvudsak – en tankelek kring X, en sekulär, ateistisk samhällelig struktur. Bloggen avslutas med vad som kan kallas ett icke-akademiskt CV. Om man inte är professor eller fil.dr så kan man ibland frestas att lyfta fram något som kan bidra med en liten skärva av auktoritet kring ens tankemödor – och tankelekar. Idag föll jag för den frestelsen! 
För några dagar sedan lyssnade jag på Louise Epstein och Roger Wilson (ersättare för Tomas Nordegren under hans semester i talkshowen ”Epstein och Nordegren”) i deras program i Sveriges Radio P1 från den 20 juli om religion och den stora undersökningen World Value Survey. Rubriken var ”Extremlandet Sverige – ogudaktigt och bajsälskande” (om man söker SR:s app så hittar man programmet under ”Radiokorrespondenterna”). Första halvtimman ägnades åt det ogudaktiga, som är min avdelning och utgångspunkten för denna blogg. Men avdelningen om utedassets historia och betydelse var både intressant och underhållande. Jag blev varse om programmet genom ett tips på Facebooksidan ”Det gudlösa folket” som följer reaktionerna i media och på bloggar på David Thurfjells bok ”Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen” som fick mig att i soffläge köra igång SR:s podapp i mobiltelefonen. Anledningen till deras tips var att David Thurfjell var en av tre medverkande religionsvetenskapliga och teologiska experter. De båda andra var teol.dr Joel Halldorf och prästen Sabina Koij.
Det var ett intressant program – och Louise Epstein och Roger Wilson lyckades skapa ett levande och öppet utrymme kring dessa spännande, laddade och svåra frågor. Dom hade också fått med kunniga proffs utifrån. Hälften av den journalistiska skickligheten i denna typ av program är att få tag på kunniga och engagerade personer att bolla tankar och frågor med. Men jag saknade ändå en röst som på ett tydligare sätt problematiserade såväl frågorna i World Value Survey som begreppen religion och religiositet.

Vår dubbelhet som människor.

Precis som Roger Wilson tillhör jag de ganska typiska svenskarna ‘längst upp i det extremsekulära högra hörnet’ i den grafiska svarsredovisningen av World Value Survey när det gäller tro på högre makter, bön, gudstjänstbesök. Men samtidigt har jag i stor del av mitt vuxna liv (eftersom jag passerat 67 så blir det en del år) grubblat och skrivit kring frågorna om innebörden i religion, kristen, religiositet, tro, delaktighetens livshållning. Och då främst utifrån frågan vad det är för faktorer i våra liv som gynnar respektive hindrar utvecklingen av mening, hopp, förnuft, värden och engagemang i samtidens frågor.

Jag har de senaste veckorna gått ett nytt varv kring innebörden i ”religiös”, ”kristen” och ”religion” genom läsningen av David Thurfjells ”Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen”. Nyttigt och intressant! Det har blivit tre bloggar på ”Gustafs videoblogg”. Epstein och Wilsons talkshow blev stimulans att tänka vidare.

Något av en nyckelpunkt i dessa funderingar gäller vår dubbelhet som människor.Vår möjlighet att fördjupa kvaliteter som medkänsla, samarbete, förnuft, omsorg visavi möjligheten till hat, hämndlystnad, destruktivitet, att sko sig när tillfälle ges, besinningslöst våld. I denna dubbelhet finns också spektrat av grundstämningar med å ena sidan upplevelserna av mening, livsgläde, hemhörighet i tillvaron och å andra sidan upplevelserna av främlingskap, meningslöshet, hopplöshet, hat. Till detta den självklara frågan om vad som bidrar till fördjupningen av den ena eller andra sidan i detta spektra. Den frågan har engagerat mig sedan de sena tonåren. Och allt detta från ett sekulärt och ateistiskt perspektiv. Man kan kanske säga att ränderna och präglingarna från en frikyrklig uppväxt inte gått ur. För det mesta tycker jag om dessa ränder, men det har funnits stunder när jag tyckt annorlunda.

Anledningen att jag skriver är tankarna som väcks av slutfrågan i programmets religionsdel som alla deltagarna fick svara på (26:25ff): ”Har religionen i Sverige en framtid?”. Samtidigt som frågan är intressant var den också frustrerande med all den oklarhet som samtidigt ryms i vad man menar med religion. Louise Epstein berörde inte denna oklarhet och ingen av de andra medverkande heller. Är det så självklart givet vad som menas med ”religion” att ingen känner behov att kommentera det?

Prästen Sabina Koij snubblade på orden och fick inget vettigt sagt, men i princip ”ja”, religionen har en framtid i Sverige förutsatt att prästerna och teologerna bidrar till fördjupad kunskap och bildning (kanske otur att vara tvungen att svara först). David Thurfjells svarade också jakande. Han menade att det är uppenbart att religionerna har ökat sitt inflytande på den internationella politiska scenen under en längre tid. Så långt har jag inga invändningar. Det är en trend som blivit allt tydligare under en tjugofemårsperiod. Det intressanta och problematiska är att hans svar självklart anknyter till en religionssyn som handlar om gemenskaper organiserade kring tro på övernaturliga krafter och makter och auktoriteten i heliga skrifter. Den religionssyn som han använder i sin bok ”Det gudlösa folket” för att konstatera att svenskarna är mer religiösa än de tror lyser med sin frånvaro. Han borde också fått följdfrågan om han tycker detta ökande inflytande är bra eller oroväckande.

Joel Halldorfs svar var tunt. Jag fick, med rätt eller orätt, bilden av att han tror att kyrkan och religionen har en framtid som mys-pys-gemenskap och att detta också är viktigt för honom själv. Roger Wilson tyckes lite försiktigt tro att religionernas betydelse kan komma att öka. Inte för att han tycker det är bra utan för att han, som jag tycker mig ana, tror att människor i ökande grad kommer att ty sig till religionerna inför stundande prövningar med klimat, miljö, flyktingströmmar, resursfördelning etc. Dvs religionen som flykt och opium för folket. Men då är det också i ungefär samma betydelse av religion som David Thurfjell. Även Roger Wilson skulle behövt följdfrågan om han tyckte det var bra eller oroväckande.

Tankelek!

Nu till själva saken!
Jag inbjuder härmed läsaren till en tankelek kring detta med vår dubbelhet som människor. Se ovan! Jag utgår från ett sekulärt, ateistiskt, psykologiskt, existentiellt perspektiv.

Tänk tanken att
1) det är av betydelse för vår grundupplevelse av mening, delaktighet i världens öde, hemhörighet i tillvaron att vi medvetet väljer att efter bästa förmåga odla de godartade möjligheter vi bär på och försöker hålla de mörka och destruktiva möjligheterna i schack.

2) och en andra tanke: att detta medvetna val är viktigare ju mer vi bär med oss av tuffa belastningar från en knepig barndom, socialt arv  och av svåra erfarenheter från vårt vuxenliv.

Med dessa två tankar som byggmaterial så ska du nu försöka föreställa dig en samhällelig struktur (organisation), som tydligt bär upp denna syn på vår dubbelhet. Låt oss kalla den X.

X ser som sin grundläggande uppgift att stödja oss att medvetet välja att efter bästa förmåga försöka odla de godartade sidorna i oss själva och i andra och i världen. X bär också upp föreställningen att det är av positiv betydelse för den enskilda människan att på ett eller annat enkelt sätt rituellt markera detta medvetna val inför andra. Denna rit kan gärna utformas av löftesgivaren själv. Det blir då en inbjudan till kreativt skapande kring en viktig livsmarkering.

En andra uppgift för X är att stödja människor att utveckla och fördjupa denna grundhållning genom personlig rådgivning (existentiell själavård), predikan, berättelser, samtal, konst, musik etc.

En tredje uppgift för X är att hela tiden sträva efter att fördjupa sin kunskap om de komplicerade och motsägelsefulla varelser vi är som människor genom att hålla stenkoll på forskningsfronterna inom psykologi, filosofi, psykoterapi, neurologi, genetik, sociologi och humaniora. Detta utifrån ambitionen att bli allt bättre på att stödja utvecklingen av våra godartader sidor – och allt bättre på att hålla de mörka, destruktiva sidorna i schack.

X bär också upp en tydlig föreställning om att det är viktigt för mänsklighetens framtid att denna form av samhällelig struktur finns inom ramen för alla olika kulturer och språk. Den har en tydlig och medveten relation till jordens och mänsklighetens öde vad gäller vår långsiktiga överlevnad. Det gäller klimat, ekologisk balans, miljö, vattenförsörjning, fördelningen av resurser.

X bär också på en vision av ett globalt samhälle i ekologisk balans där det finns psykiskt, socialt och materiellt utrymme för varje människa att medvetet ta sig an den stora gåtan att vara människa.

X är kristallklar med att den bär upp sin människosyn, sin vision av en godartad framtid och de tre uppgifter jag antytt utifrån ett sekulärt, ateistiskt paradigm.

X är inte lojal mot några färdiga svar, den är bara lojal mot en fråga: Vad kan stödja utvecklingen av förmågorna till medkänsla, omsorg, förnuft? Vad kan bidra till att fördjupa grundupplevelserna av mening, livsglädje, hemhörighet i tillvaron? Vad kan stödja utvecklingen av våra förmågor till samarbete och kreativt ansvar för det gemensamma, lokalt och globalt?

Att enskilda personer som är engagerade i X tror på ett liv efter döden eller en personlig gud är inget problem så länge man inte börjar använda det som motivation för X:s grundläggande uppgifter.

Visavi Joel Halldorf kan man säga att X inte är en mys-pys-gemenskap. Gentemot David Thurfjell kan sägas att X  inte är en gemenskap som upprätthåller auktoriteten i heliga skrifter, föreställningar om en högre makt eller ett liv efter döden. X är inte heller en struktur som handlar om kunskap och bildning som Sabina Koij antydde i sitt trevande svar. Visavi Roger Wilson kan man säga att X inte handlar om flykt och opium, utan tvärtom. X tar såväl vår dubbelhet som människor som jordens och mänsklighetens öde på allvar.

Frågor: Finns X? Finns det behov av en sådan samhällelig struktur? Skulle ett fungerande X kunna bidra till att stärka de krafter inom oss som förbättrar förutsättningara för att grundupplevelserna av mening och hemhöriget i tillvaron ska få övertaget i våra liv? Skulle den kunna bidra med näring och stimulans för att stärka kvaliteter hos oss som individer som gäller förmågan till samarbete och kreativt engagemang utifrån ett globalt perspektiv och som blir allt viktigare för vår gemensamma framtid?

Finns olika delar av X i det bästa och främsta av den samtida kulturen? I litteratur, film, skolans pedagogiska ambitioner, filosofi, böcker om psykologi och mognad, i ideella och politiska organisationer engagerade för miljö, klimat, rättvisa etc? Är X överflödigt?

Religion? Ateistisk religion?

Har detta något med religion att göra? Är det en form av sekulär, humanistisk, ateistisk religion? Eller är det helt fel att tala om en sådan samhällelig struktur i termer av religion?

De senaste åren har jag allt mer börjat luta åt att det är förvirrande att kalla X för en ”religion”. Om det hade det varit mer stuns inom samtida filosofi och religionsvetenskap så skulle det eventuellt kunnat se annorlunda ut på språkfronten. Trots uppmärksammade försök på den internationella arenan av två ateister att lansera en ateistisk religionssyn så har det bara fört med sig obetydliga skrapningar i den traditionella synen på religion. Jag tänker på Alain de Bottons bok ”Religion för ateister” (Brombergs, 2013) och Ronald Dworkins ”Religion utan gud” (Daidalos, 2014).

Frågan kvarstår, hur ska man benämna detta X – om du som bloggläsare tycker att det finns något av intresse i denna tankelek. Men den viktigaste frågan är om ett existerande och välfungerande X skulle göra skillnad i den samtida kulturen – och i någon liten mån öka oddsen för en godartad framtid?

Om man tror att X skulle kunna bidra med något viktigt i vår samtid, vad behövs det för engagemang och initiativ för att X ska ta gestalt på den samhälleliga scenen? Sannolikt är det absolut viktigaste engagerade och kreativa privatpersoner. Vad mer?

Är framväxten av X något som förbundet Humanisterna skulle kunna stödja? Detta skrivet utifrån att jag är medlem i Humanisterna och även sitter med i styrelsen för Humanisterna Kalmar.

Några lästips för den intresserade – och ett litet icke-akademiskt CV.

I texten ”Livssyn, språk och religiositet” (kapitel 1 i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”, 1999, 2014) kan man läsa en ”nutida” sekulär svensks engagerade syn på vad jag kallar för bristen på socialt uppburna språk och sammanhang för frågorna kring livets djup och allvar när man lämnat de traditionella religiösa föreställningsvärldarna.
Länk: http://www.existentiell-tro.net/ekt-98/kapitel1.htm.

Artikeln ”Har kristen tro en framtid? från 1996 har en tydlig anknytning till slutfrågan i radioprogrammet: ”Har religionen en framtid i Sverige?”. Den berör spänningen mellan vad jag kallar en existentiell sida visavi en teistisk-metafysisk inom kristendomen (finns enligt min mening inom alla religioner) och vad som händer när det som historiskt varit en självklar enhet börjar glida isär på grund av kunskapens och tänkandets utveckling. Tankarna avfärdades av Werner Jeanrond, då professor i systematisk teologi i Lund, som ett exempel på en vanlig form av kulturkristet anspråk på kyrkan att fylla en speciell samhällelig uppgift som måste avvisas. I ett svar förtydligade jag problematiken. Det bemöttes med tystnad.

Den tredje och kortaste texten har rubriken ”Kunskapsfråga och vision” (2012)

För att ge en liten bild av min ihärdighet kring frågorna kring religion, tro och religiositet kan jag nämna att jag redan 1991 figurerade i två artiklar kring dessa frågor av journalisten Ami Lönnroth på Svenska Dagbladet. Dom publicerades på Idagsidan den 4 och 5 september. Den första var en intervju med mig med rubriken ”Religiös utan tro på Gud”. Den andra var ett samtal mellan mig och Strängnäsbiskopen Jonas Jonsson med rubriken ”Det är kyrkan som bestämmer” utifrån det tankegods som kommit fram i första artikeln. Ami Lönnroth nappade på en tidig manusvariant av det som sedan blev kapitel 1 i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”. Artiklarna kan hittas via Presstext eller Mediaarkivet.

Den 27 januari 2006 var jag med i Samtal pågår med Martin Dyfverman i Sveriges Radio P1. Bakgrunden var ett tips han fått efter att jag två gånger predikat i en Stockholmskyrka. På grund av ateistiska samvetskval så blev det inte fler gånger – men det var väldigt stimulerande och spännande. Predikan är en egen och speciell form av ordkonst som utan problem kan vara helt gudlös och ateistisk (den intresserade kan se blogg ”Nr 45. Predikan. Några ateistiska söndagstankar” – kan googlas). Programmet finns inte i Sveriges Radios poddarkiv. Det påbörjades först några månader senare. Men man kan hitta en presentation av programmet.

I mitt icke-akademiska CV kan också nämnas att min webbplats ”Språk, tro och religion” som startade 1998 fick driftsbidrag mellan 2001 och 2007 från Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. 2014 beviljade dom 5000 kr i publiceringsbidrag för att göra en ebok av ”Existentiell livssyn – kristen tro?” som dessförinnan bara funnits tillgänglig på Internet. Det innebär att den kan köpas via de flesta internetbokhandlar och lånas på bibliotek.

Jag kan också nämna tre artiklar i Svensk Kyrkotidning. ”Kristus är uppstånden!” (1998), ”Döden – meningen med livet” (2003) och ”Vad innebär kristen gudstro?” (2004). De skrevs under en period när jag trodde att X skulle kunna få utrymme inom Svenska Kyrkan. Trots artiklarnas kontroversiella karaktär kom aldrig några genmälen. Det var tyst. Det var dock storartat att de blev publicerade. Samtliga finns på Internet och kan googlas.

I Humanisterna Stockholms regi höll jag i mars 2013 ett föredrag på ABF-huset med rubriken ”Sekulär andlighet – finns den?”. Sist och inte minst kan jag nämna den korta texten ”Döden. En ateistisk betraktelse” i Humanisten nr 1/2015. Tidningen finns tillgänglig som pdf-fil.

PS. Just som denna blogg är färdigskriven läser jag en intressant krönika i Dagen av Eli Göndör, fil.dr. i religionshistoria, med rubriken ”Moral kontra religiositet”. Han skriver utifrån David Thurfjells bok ”Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen”. Eli Göndör skriver bland annat: ”Frågan som naturligtvis infinner sig är hur religion ska definieras och om det existentiella sökandet eller den andlighet som många identifierar sig med kan kallas för religion. Att religion inte behöver ha med Gud att göra borde alla vara överens om som anser att buddhism är en religion.DS.

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i ateismfilosofi, ateistisk teologi, Existentiell livssyn, Humanisterna och religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nr 75. Tankelek kring X, en sekulär, ateistisk samhällelig struktur.

  1. Christer Hugo skriver:

    Tankeväckande och intressant, på många sätt. Jag tror en organisation ”x” skulle behövas, som stärker det mänskliga utan att vara bunden eller anknuten till några heliga skrifter eller metafysiska föreställningar. Tror också, som Gustaf, att det bara vore förvirrande att kalla projektet religion. Det religiösa språket är så belastat att det svårligen längre låter sig brukas för existentiella frågor eller ämnen. I Toronto finns en församling som leds av Gretta Vosper, präst och författare som tydligt deklarerar att hon är ateist. Församlingen välkomnar medlemmar som tror på något slags gud och medlemmar som inte gör det – den är radikalt öppen. Och man arbetar, som jag har förstått det, aktivt och kreativt med att t ex skriva nya existentiella texter till traditionella psalmmelodier. Spännande försök i alla fall. Samtidigt tror jag det vore viktigt för en ”x” att öppet deklarera, som Gustaf skriver, ett sekulärt, ateistiskt paradigm.

    • Tack Christer för tipset om Gretta Vosper. Hon är verkligen en spännande och modig präst som jag inte kände till innan! Nu har jag läst på lite. Gretta Vosper ”kom ut” som ateist i en predikan 2001 och var beredd på avsked. Hon skriver kort om detta i sin presentation av sig själv på sin webbplats.

      My congregation belongs to The United Church of Canada, probably the most progressive Christian denomination in the world. It ordained women over seventy years ago and has been ordaining openly LGBTQ leaders for decades. But theologically it remains in the closet about the human construction of religion and all its trapping. I couldn’t stay in that closet.
      I came out as an atheist in 2001. After I spontaneously preached a sermon in which I completely deconstructed the idea of a god named God, rather than fire me, the congregation chose to step out on an unmarked path. With them, I’ve laboured, lamented, lost, and loved. It’s hard road but a worthy one with no finish line in sight.

      http://www.grettavosper.ca/about/

      Jag tror att detta tydliga ateiststeg är en nödvändig förutsättning för att det jag ser som den livsviktiga existentiella sidan inom kristen tradition ska kunna få liv och skärpa igen – och bli ett verkligt stöd för människor i deras livskamp. Jag trodde ganska länge att det skulle vara möjligt att smyga med de gudlösa, ateistiska grunderna. Sedan några år tror jag det bara blir otydlighet och svek av det. Det är något av grundtanken i det jag skrivit om två trosparadigm i ett antal bloggar.

      Intressant Christer att du, som jag, tycker att det mest skulle vara förvirrande att kalla X för religion. Mest intressant och stimulerande är dock att du tror att en organisation ”X” skulle behövas.

  2. Rolf Ahlqvist skriver:

    Du skapar en tankelek kring X, som en sekulär, ateistisk samhällsstruktur. Jag tror att skeendet nu skenar på med två (2) grundläggande strukturer, som ständigt påverkar varandra på olika sätt sekulärt och religiöst.Och hänvisar till nedanstående text som jag fick publicerad i sajten ”Det goda samhället”. Den var som 15;e kommentar till en gästskribent Elöd Szantos text ”Vart tog den svenska intellektuella eliten vägen” den 10/8 2015.
    ————-
    ”Reprisen på Teologiska rummet i juli med samtalet mellan Anders Piltz och Ulf Danielsson var perfekt för att visa på två olika världsbilder, som båda är under sann skiljaktig utveckling. Den stora insikten om denna utveckling saknar jag dock hos eliten. Den vill de inte debattera.
    Förnuftet som söker de ”Ena som är allt” fanns hos AP. Och det mångsidiga förståndet där fakta är allt och sanning, fanns hos UD.
    I förlängningen av detta kan vi se att framtiden har med sig dels IT-samhällets och trons förnuftiga känsla och paradis i kontrast med Mammonsamhällets fortsatta kapitalism och vetenskap. Det som inomvärldsligt kan kan komma fram till sitt mål av vetenskapligt paradis.Men efter en kamp genom ett kärvare rike.
    Skillnaden mellan Fadern och Sonen, visas även där. Där de som vill rättvisa i viss mån styrs av Fadern. Men som måste paradoxaltsamverka med Sonen över ”alla gränser”, mot den gemensamma bättre världen. Ja, så tror jag.” Vänligen Rolf Ahlqvist

    • Bäste Rolf Ahlqvist, jag förstår i princip ingenting av din kommentar. Och jag har pendlat fram och tillbaka om jag borde ta bort den eftersom den inte tillför något i relation till den problematik jag diskuterar i bloggen. Bra och relevanta kommentarer, även om jag inte håller med, höjer den övergripande kvaliteten på en blogg. När en kommentar är för mycket off-line, inte tydligt relaterar till bloggen, fungerar det tvärtom. Kommentaren drar ner bloggen. Så fungerar din kommentar.

      Apropå teologiska rummet och samtalet mellan fysikprofessorn Ulf Danielsson och prästen Anders Piltz (sändes första gången 18 april 2010 – repris 31 juli 2015) som du refererar till så står jag i stort sett helt på Ulf Danielssons sida. Jag kan dessutom tillägga att det för mig är ett handfast faktum att det går att uppleva mening, livsglädje och hemhörighet i denna gåtfulla tillvaro trots att man inte tror på någon gud, någon högre mening eller ett liv bortom döden. Den sidan kom aldrig riktigt fram i samtalet, men jag är övertygad om att Ulf Danielsson skulle hålla med mig. Som jag förstår Anders Piltz så talar det mesta för att han menar att detta inte är möjligt. Men jag kan ha fel på den punkten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s