Nr 67. En idé för vilken jag vill leva och dö. Kierkegaard och terrorattentatet i Köpenhamn.

Nästan dagligen tänker jag på ett ofta återgivet citat av en 22-årig Sören Kierkegaard och hur det har hanterats i kvalificerade filosofiska sammanhang i Sverige de senaste åren. Det dyker upp i mitt huvud så fort jag blir påmind om IS brutala framfart, när jag läser om attentat mot svenska moskéer eller judiska synagogor, när jag läser om självmordsbombare, efter de brutala morden på tolv av satirtidskriftens Charlie Hebdos medarbetare i Paris, när jag läser om hur högerpopulismen stärker sina positioner på olika håll i Europa. Och just nu, efter gårdagens brutala terrorattack i Köpenhamn.  

Det är i någon mening trist när man måste hänga ut vad jag tror är slarv, obetänksamhet och naivitet från i övrigt mycket kompetenta personer. Efter att jag för andra gången hade mött denna märkligt naiva hållning skrev jag för ungefär ett år sedan en blogg ”Nr 55. Kierkegaardhädelser.”. Tändvätskan var hanteringen av detta Kierkegaardcitat, men det blev en hel del annat också. Jag trodde aldrig att detta citat skulle dyka upp igen på det oreflekterade sätt som hade stört mig så (kanske uttryck för en synnerligen egocentrisk omnipotens, nu hade ju ”jag” skrivit och påtalat – detta sagt med en Monthy Phytonsk blinkning).

Men så! I höstas hände det igen. I Filosofiska rummet med rubriken ”Filosofi utanför akademin” den 23 november. Citatet dök upp som ett inslag i ett för övrigt ovanligt stimulerande program!! Och utan en enda problematiserande kommentar från programledaren eller någon av de övriga medverkande. Jag blev väldigt överraskad över att det kunde hända igen. Återigen kvalificerade människor. Jag skrev ganska omedelbart ett långt inlägg i kommentarsfältet till programmet.

I går, lördagen den 14 februari 2015, genomfördes ett brutalt terrorattentat mot ett seminarie om yttrandefrihet i Köpenhamn. Gårdagens terrorattentat var uppenbart besläktat med – eller inspirerat av – terrrorattentaten i Paris den 7 januari. Efter detta brutala drama med en död och tre allvarligt skadade i Kierkegaards hemstad Köpenhamn tycker jag att det är läge att förvandla denna kommentarstext till en blogg. Den återges rakt av. Om man vill ha mer bakgrund och kött på benen så kan man läsa blogg ”Nr 55”. 

————————————–

Från kommentarsfältet till Filosofiska rummet den 25 november 2015 med rubriken ”Filosofi utanför akademin”.

Grundtemat med filosofi utanför akademin är jätteintressant. Claes Hultlings och Spinalis arbete för en förbättrad filosofisk kompetens i den vård man ger till människor som drabbats av ryggmärgsskdor är jätteintressant. Filosofi på dagis är spännande. Filosofiska samtal i grupp eller med enskilda för att bena i livsproblematiken är spännande. Och Filosofiska cafeér är jätteintressant.

I ett för övrigt intressant Filosofiskt rum kom överraskande ett Kierkegaardcitat som fick mig att haja till rejält. Vårdslös filosofi, rentutav riktigt dålig filosofi! Jag har hört samma citat återges två gånger tidigare. En gång i Filosofiska rummet och en gång i en Kierkegaardföreläsning på SVT Play. Båda gångerna utan några problematiserande kommentarer. Andra gången resulterade det i en Kierkegaardkritisk blogg där just hanteringen av detta citat var en viktig del – och något av tändvätska för att skriva.

Vad var det som sades?

Apropå filosofin som verktyg att hantera sitt personliga liv så säger programledaren Peter Sandberg (runt 17:40): ”På tal om det – Kierkegaard verkar vara väldigt funktionsduglig i dom här sammanhangen.

Ann Lagerström, duktig livsåskådningsjournalist under många år på Svenska Dagbladet och numera frilansande existensfilosofisk samtalsledare och couch, hänger på direkt: ”Alltså Kierkegaard är ju jätteintressant eftersom han är så otroligt modern. Här sitter en 22-åring på ett litet hyresrum i Gilleleie och skriver den här meningen som är starten kan man säga, på den moderna existensfilosofin. Och han skriver då: ”Det finns en sanning som är sanning för mig, någonting jag kan leva och dö för” – och plötsligt bygger han utifrån den meningen en idé om hur människan kan bli sann mot sig själv och hur människan kan förverkliga sig själv kan man säga. Han är extremt modern.

Omedelbart efter detta blir det det obligatoriska mellanspelet där programmet presenteras. ”Ni lyssnar på Filosofiska rummet …… ”. Sedan sägs inget mer. Jonna Bornemark (anm. fil.dr och något av specialist på existentiell filosofi på Södertörns Högskola) som kommer in därefter säger inget om detta Kierkegaardcitat och Ann Lagerströms slutsatser om självförverkligande och att Kierkegaard i detta är ”extremt modern”. Jag tolkar det som att hon inte har några invändningar.

Denna passus av Ann Lagerström kommenteras inte, problematiseras inte! Jag känner ett rejält obehag. ”...en sanning för mig, någonting jag kan leva och dö för.” Unga människor, framför allt män, längtar ofta efter att ge sig hän ”En Stor Uppgift” som suddar ut allt det vilsna och osäkra i det begynnande vuxenlivet. Men till vilket pris? Och med vilken kompass? Stalin, Lenin, Hitler, Pol Pot tycks inte existera. Anders Behring-Breivik och alla självmordsbombare?? Ja, i denna förfärliga mening kan man säga att att Kierkegaard är ”extremt modern” som Ann Lagerström säger. Det är tredje gången under loppet av två år som detta citat av en 22-årig Kierkegaard återges som kloka och djupa visdomsord av vad jag ändå föreställer mig som kompetenta och kloka människor.

Jag blir överrumplad och tagen när dessa Kierkegaardord ännu en gång återges som en insiktsfull sanning utan några som helst problematiseringar. Inga exempel på hur det kan missbrukas. Pol Pot studerade i Paris 1949 – 1953. Det skulle inte förvåna mig om dessa Kierkegaardord korsat hans väg och gjort intryck.

Hur tänker Ann Lagerström, Peter Sandberg och Jonna Bornemark när detta berömda Kierkegaardcitat får passera utan diskussion och problematiseringar? Och dessutom som exempel på hur modern Kierkegaard är!

——————————————–

Den som vill ha mer tankar kring detta hänvisas till en lite mer än ett år gammal blogg: Nr 55. Kierkegaardhädelser.

Kommentaren finns i kommentarsfältet till det aktuella Filosofiska rummet – ”Filosofi utanför akademin” – den 23 november 2015.

PS 1. Jag passar på att göra reklam för  PS 4 (15.2.2015) till blogg ”Nr 50” om Martin Heidegger som också kommit på plats under dagen. Den handlar om Volym 2 (1942 – 1948) av Heideggers dagböcker.  

PS 2. På onsdag, dvs den 18 februari 2015, så hålls det första av vårens fyra filosofiska caféer i Kalmar. Tema: Vad kan vi hoppas på, egentligen?.
Platsen är Byteaterns café. Caféet öppnar 17.45. Vi håller på mellan kl 18 och 20. Det finns enkel fika för 20 kr. Det är ett samarbete mellan Byteatern, Humanisterna Kalmar och ABF Östra Småland/Öland. Det blir sedan filosofiska caféer även onsdagarna den 18 mars, 15 april och 20 maj. Se vidare! DS    

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i existensfilosofi, existentiell filosofi, Filosofi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nr 67. En idé för vilken jag vill leva och dö. Kierkegaard och terrorattentatet i Köpenhamn.

  1. Ingvar Johansson skriver:

    På pricken! Även om varje reflekterande människa måste söka, som Kierkegaard säger, ”sin sanning”, så måste man lägga till att denna sanning också måste relateras till etiska ramar. Man måste s.a.s. tänka två gånger: (i) vad vill jag personligen för mig själv och mitt idealsamhälle?; (ii) hur kan jag ur etisk synpunkt rimligen bete mig för att försöka förverkliga mina personliga och samhälleliga ideal?

  2. satovas skriver:

    Kort (subjektiv) kommentar till missbruket av Kierkegaard-citatet: 1. Kierkegaard ville inte se sig som någon doktrinskapare, alltså att vad han sagt och skrivit skulle kunna tas för något slags lagar att hålla sig till. 2. Endast en ytlig läsning av K:s skrifter kan leda till en tolkning som innebär att K skulle anse* vad* man vill ”leva och dö för” som egalt. 3. K strävar efter att leva passionerat, engagerat, innerligt -inte likgiltigt eller ljummet. Jag tror att det är citatets innebörd. 4. K:s tal att ”subjektiviteten är sanningen” gäller inte vetenskapens objekt,(det är inte av en tillfällighet han med glimten i ögat kallar sitt sammanfattande filosofiska huvudverk ”Avslutande ovetenskaplig efterskrift”); det gäller frågan om hur den enskilde vill leva sitt liv. Han hävdar vars och ens ansvar för de val man gör i livet, att det inte kan överlåtas till någon annan (att inte välja är att överlåta det på andra) och att framtiden heller ej är determinerad eller ödesbestämd (i polemik fr.a. med Hegel). /Hasse Ö

    • Hej Hasse, bra att få dina klargöranden kring Kierkegaards egen grundhållning. Och det stödjer min egen oklara och opålästa gissning om Kierkegaards uppfattning som jag kanske främst har fått mig till livs via Johannes Slöks ”Existentialism” (Aldus, 1965). När jag går i taket är det inte för Kierkegaards tanke att det för honom är viktigt ”att finna en sanning som är sanning för honom, en ide för vilken han kan leva och dö”. Min stora invändning gäller sättet att 180 år senare – i en tidsepok som närmast kan beskrivas som den extrema individualismens tidevarv och där den Hegelska kollektivismen varit död sedan länge – använda detta citat lösryckt och upphöja det till generellt giltiga visdomsord utan tillstymmelse till problematiserande diskussion. Jag tycker fortfarande att det är bedrövligt.

      Om man tar Kierkegaard som person, den tid han levde i, och detta ungdomliga dagbokscitat på allvar kan det öppna för en väldigt spännande diskussion. Att återge citatet på det märkligt distanslösa och romantiserande sätt som jag nu mött tre gånger under loppet av två och ett halvt år i vad som måste betraktas som kvalificerade offentliga sammanhang är snarast att betrakta som någon sorts mord på Kierkegaard. I vakna händer som tar Kierkegaard på allvar så öppnar citatet för ett helt spektrum av viktiga psykologiska, existentiella och etiska frågor. Då kan det skapas en intressant och viktig dialog över detta tidsgap på 180 år.

      Som en liten markering mot Kierkegaard-citatet i sig själv tycker jag det finns ett ‘intellektualistiskt’ drag som jag måste reservera mig mot. Det finns en ton som tycks mena att om man bara håller ögonen öppna och tänker till ordentligt så kommer man ”att hitta den idé för vilken jag kan leva och dö”. Jag lutar mycket mer åt att denna form av bärande livsídéer tar form och tar tag i oss på andra och betydligt mer komplicerade sätt. Något av detta har jag utifrån personliga utgångspunkter antytt i blogg Nr 55.

      Sedan återstår ändå en viktig och svår etisk diskussion som Ingvar Johansson påpekar i sin kommentar. Även om man lämnar de mera bloddrypande idéerna (som jag lyft fram i mina båda bloggar) åt sidan så finns det många bärande livsidéer och livsvisioner där jag tycker det hade varit bättre om dom aldrig hade tagit form. Denna etiska diskussion är genuint svår. Ett exempel. Jag kan tycka att ett viktigt kriterie för denna form av bärande livsvisioner är att de på något sätt ska handla om att bidra till att göra den gemensamma livsvärlden bättre och rättvisare. Men så var det med största sannolikhet också för den unge Pol Pot.

      Så hur ska vi tänka? Vad kan vi formulera för kriterier på genuint godartade ”livsvisioner”? Hur ska vi kunna känna igen ”livsvisioner” som är mer eller mindre destruktiva om dom får chansen att ta gestalt på den historiska scenen? Och hur formulerar man en respektfull och verksam kritik mot ”livsvisioner” som man menar är destruktiva. Det blir än svårare om det gäller ”livsvisioner” som vi bara anar har en destruktiv potential om dom får chans att breda ut sig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s