Nr 54. Två trosparadigm – del 3. Om Antje Jackelén och att spela extrema krafter i händerna.

Blogg ”Nr 52. Två trosparadigm?! Apropå debatten kring Antje Jackelén” – och i viss mån blogg ”Nr 53”,  är bakgrund till denna blogg.

I en artikel på DN Debatt den 1 december svarar Antje Jackelén på den kritik som riktats mot henne från olika håll sedan hon med stor majoritet valdes till ny ärkebiskop. Rubrik: ”Polariseringen spelar extrema krafter i händerna”. Ingress: ”Mitt valspråk ”Gud är större” har kritiserats för att det för tankarna till islam, rent av terrorism. Men orden är väl förankrade i kristendomen, och det finns inget skäl att avstå från dem för att de finns i en annan tradition. Okunskap om religion leder till polarisering, skriver blivande ärkebiskopen Antje Jackelén.”

Det är synd att Jackelén inte passar på att ägna sig åt lite folkbildning genom att ge oss lite mer kunskap om den bibliska ramen för hennes valspråk. Annika Borg har en intressant liten utläggning i en blogg på på Kristen Opinion om det bibliska sammanhang där sentensen ”Gud är större” hör hemma. Rubrik: ”Dålig exegetik skapar förvirrad debatt”.

Jag känner i långa stycken en sympati för Jackeléns argumentation, inte minst hennes tydliga plädering för betydelsen av religionsdialog. Men det finns inslag i artikeln, framför allt slutet, som är problematiska och som förstärks genom rubriksättningen. Att som jag i blogg nr 52 och 53 ta upp detta med två trosparadigm kan ju läsas som att det spär på en polarisering och att jag då spelar ”extrema krafter i händerna”.

Spelar man ”extrema krafter i händerna” om man frågar ”Hur tolkar du berättelserna om den uppståndne Kristus?”; ”Tror du på en personlig Gud som ser till mig som liten är?”; ”Tror du – tror kyrkan – att en del människor kommer att dömas till eviga straff?”. Spelar exegetikprofessorn Tryggve Mettinger de extrema krafterna i händerna genom sin korta debattartikel i Kyrkans Tidning nr 46 (”Tror biskoparna på uppståndelsen och Jesu återkomst?”) där han formulerar några korta frågor som han vill att alla biskopar ska svara på?

När Jackelén på slutet av DN-artikeln med en oroad ton skriver: ”Likaledes, trots att vi i Svenska kyrkan inte på länge haft några problem med relationen mellan tron på Gud som skapare och naturvetenskap (evolutionsteori), vinner i dag positioner mark som polariserar mellan vetenskap och tro” så skulle man önska mera klarspråk. Är det en oro för de krafter inom den evangelikala kristenheten som vuxit sig allt starkare de senaste femton, tjugo åren och som närmast hävdar att evolutionsteorins starka ställning beror på manipulationer och maktspel och att sanningsrösterna inte släpps fram i media och vetenskapliga tidskrifter. För hur många frikyrkoungdomar är det denna konspiratoriska syn på evolutionsteori – och naturvetenskap – som man får med sig in i vuxenlivet. När, var och hur har Antje Jackelén använt sin utomordentliga kompetens på detta område för att ta en tydlig teologisk konfrontation med dessa tendenser inom den svenska kristenheten? Har Svenska kyrkan och blivande ärkebiskop Antje Jackelén något ansvar för att ta denna teologiska diskussion i det breda offentliga rummet? Att kompetensen finns råder det ingen tvekan om. Men finns viljan? Finns det en känsla av teologiskt ansvar?

Oavsett vad Jackelén menar med att spela ”extrema och fundamentalistiska krafter i händerna” kan jag inte låta bli att känna ett lätt obehag för allt det som med rätt eller orätt är möjligt att läsa in i dessa formuleringar.

Den 3 december var en kritisk replik som bland annat berörde det ”försåtliga” inslag jag har berört, införd på DN Debatt. Rubrik: ”Religiositet bör uttryckas som känsla snarare än som tro”. Ingress: ”Polariseringen som oroar tillträdande ärkebiskopen Antje Jackelén skulle kunna minska om de religiösa framhävde känslan snarare än tron, skriver Svante Brandänge.

 

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i ateism, ateismfilosofi, Teologi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Nr 54. Två trosparadigm – del 3. Om Antje Jackelén och att spela extrema krafter i händerna.

  1. Ingvar Johansson skriver:

    Tack för en ny intressant blogg. Vill bara göra en kommentar till det du citerar av Svante Brandänge. Jag tror det är omöjligt att framhäva den kristna känslan på den kristna trons bekostnad. Tänk på följande. Det är omöjligt att känna skuldkänslor om man inte tror man gjort ngt gravt felaktigt. Det är omöjligt att känna stolthet om man inte tror man gjort ngt bra. Det är omöjligt att känna sorg över att Sverige inte tagit sig till VM i fotboll om man inte tror att de misslyckats med att kvalificera sig. Och på samma sätt tror jag det är omöjligt att med känsla be de kristna bönerna (t.ex. Fader vår) utan att tro att Gud existerar.
    mvh, Ingvar J

    • Hej Ingvar. Först ett litet påpekande för klarhetens skull. Jag citerar inte Svante Bredäng, jag återger DN:s ingress till Bredängs svar till Jackelén. Om jag själv skulle citera något från hans replik skulle jag nog välja: ”Det andra exemplet rör ”relationen mellan tron på Gud som skapare och naturvetenskap (evolutionsteori)”. Här ser hon med oro ökande polariseringstendenser. Dessa ”spelar extrema och fundamentalistiska krafter i händerna och är ett hot mot samverkan i samhället och människovärdet”. Här svingar hon vilt och utan att exemplifiera. Hennes text kan ses som ett försök att strypa kritiken mot religionens oklara språkbruk.

      Jag håller i stort med dig i din invändning mot Bredäng. Jag tror också att det är i det närmaste ”omöjligt att framhäva den kristna känslan på den kristna trons bekostnad”. Och jag tror definitivt att det är omöjligt att få det till en läromässigt erkänd hållning inom Svenska kyrkan.

      Men sedan är jag medveten om att det finns komplikationer i språket visavi detta med känsla och fakticiteter (vad vi tror finns och existerar) som inte är alldeles enkla att komma tillrätta med. I början på 1980-talet skrev jag en dikt med rubriken ”Interstellärt bakgrundsljud” (den finns på Internet). Jag formulerade där en tacksamhet visavi detta att leva och finnas till som kändes fullständigt genuint, sant, okonstlat trots att jag inte för ett ögonblick trodde på något, någon, som tog emot mina ord. Ur en enkel logisk, rationell synvinkel så kan ju avfärda det som knäppt. Men jag är än så länge av den bestämda uppfattningen om att detta inte alls är knäppt utan uttrycker något fundamentalt mänskligt. Diktens tillkomst var viktig för mig, det var som att jag insåg något nytt om språket och religiositetens komplikationer.

      • Ingvar Johansson skriver:

        Fin dikt! Jag har inte någon ateistisk kritk. Den är för mig inte det minsta ”knäpp”. Hur man i ord på bästa sätt ska uttrycka emotioner och känslotillstånd i är för mig ngt helt annat än att be till en högre makt om förlåtelse för synder. Och hur man då hittar de bästa orden har inte mycket med vanlig logik att göra. Att införa förbud mot metaforer vore en dödssynd.

  2. Marcus sr skriver:

    Tack för dikten!
    Den påminde mig om att vårat liv , i tro eller utan, är ändå en resa i evighet..
    Vi är, bara genom våran existens , delaktiga i tiden som, när det har börjat, tar aldrig slut utan förvandlas till evighet. Existens är ett privilegium . Vi som är gjord av stjärnstoft har all anledning att vara tacksamma.

  3. Azaryahu skriver:

    Hej Carl Gustaf! Jag fann din blogg när jag letade efter material om fribaptisterna.

    1. Vet du var jag kan finna historiskt material om detta samfund? Jag läser historia på c-nivå och har lite planer på att skriva om denna lilla rörelse.

    2. Intressant att läsa om dina existentiella reflektioner. Är lite nyfiken. Skulle du kunna delge vilka områden du är mest frågande inför när det gäller kyrkan och kristendomen?

    MVH/
    Azaryahu

    • Fråga 1. Spännande att du är intresserad av fribaptistsamfundet. Det finns inte mycket skrivit om deras teologi. Det finns lite kort på Wikipedia. Det finns en liten skrift som gavs ut 1943: ”Något om vår tro: Fribaptisterna, deras historia, trosuppfattning och verksamhet” (Habo: Fribaptistsamfundet, 1943). Den finns på ett universitetsbibliotek, Lunds. Man gav också ut en jubileumsbok i samband med 100-årsjubilet 1972. En gammal fribaptistpredikant från Skåne, Eric Hansson, gav 2003 ut en minnesbok ”Fribaptister i 120 år”. Minnesbok och Jubileumsbok är inte helt lätta att få tag på. Skulle du vara intresserad kan jag kanske hjälpa dig.

      En fin liten presentation av fribaptisterna som bygger på skriften ”Något om vår tro” är skriven av en person som heter Jonas Lundström. Rubriken är ”Fribaptistteologismakprov”.

      Fråga 2: Här får du själv kolla vidare.

      • Azaryahu skriver:

        Hej! Tack för dina svar och tips. Angående minnesboken och jubileumsboken är jag intresserad. Hur gör jag för att få tag i dessa? Har du tips på någon församling med fribaptistiska rötter inom EFK som jag kan kontakta? Angående fråga 2. Så förstod jag inte riktigt? Du menar att jag skall kolla vidare på din blogg antar jag? MVH/ A

  4. Azaryahu skriver:

    Hej igen! Se ovan! Hade du tips på någon församling med fribaptistiska rötter? MVH/ A

    • Hej Azaryahu, ursäkta min saktfärdighet. Jag skyller lite på julstressen. Jag kan ge dig namnet på två personer från mina hemtrakter och som tillhörde min barndoms- och ungdomsvärld. Elisabeth Jalmerot, Yngsjö (du hittar henne på Eniro). Hon är en varm och vänlig gammal fribaptistevangelist och hon ansvarar för ett litet fribaptistarkiv i Furuboda Missionshus, Genom henne kan du beställa Eric Hanssons skrift ”Fribaptister i 120 år” och även få tips om hur du får tag på annan relevant litteratur. Den andra personen är Rune Vadenborg (hittar du också på Eniro). Han är 80-årig fribaptistpredikant som också var samfundsledare när den sammanslagningsprocess började som så småningom resulterade i Evangeliska Frikyrkan. Du kan också pröva att ta kontakt med Patrik Ljungh som är pastor i Åhus Frikyrka. Grunden vad gäller medlemmar och missionshus är den fribaptistförsamling jag växte upp med på 1950-talet. Hur mycket han känner till om fribaptisternas teologi är högst osäkert. Om man ska utgå från Stefan Swärds (föreståndare för Evangeliska Frikyrkan 2002-2010) bok ”Efter detta” (2011) så har den speciella fribaptistteologin blivit helt osynlig i Evangeliska Frikyrkan. Lycka till! .

  5. azaryahu skriver:

    Tack så mycket för tipsen!;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s