Nr 39. Om existensvillkor, Lena Andersson och att lägga livet tillrätta

Lena Andersson hade en intressant kolumn idag (lördagen den 9 februari 2013) . Rubrik: ”Att lägga livet tillrätta”. Den handlar handlar om att skapa regler och lägga tillrätta allt av livets små och stora angelägenheter för att minska livsångesten. Och där dessa regelverk samtidigt skapar och upprätthåller maktstrukturer. Den tar sin utgångspunkt i islam apropå det ”Uppdrag granskning” som sändes den 30 januari. Hon problematiserar upplägget, visar på komplikationer och pekar på andra infallsvinklar. Hon lyfter fram att tydliga regelverk för livets olika större och mera banala angelägenheter har en förmåga att hålla livsångesten i schack genom att i olika grad skydda från den smärtsamma sidan av våra existensvillkor. Det är en viktig notering. Och hon jämför där också med den svenska folkhemsideologin, främst dess tidiga myrdalska tappning.

”Utifrån premisserna och målen är det redigt, förnuftigt och rationellt. Man har gjort kritiska bedömningar av de tillbuds stående alternativen och funnit att detta är det bästa för alla människor.

Det är omslutande och grundat i omtanke om människans ångest inför sin litenhet, sin ensamhet, utstötningen, nöden och  skräcken. Och det är likriktande, auktoritärt och kuvande såsom alla heltäckande system med allomfattande antaganden om människan, alla idéer där man ska glömma sig själv och först och främst tänka på något abstrakt högre och annat.” (Lena Andersson, mitt i artikeln)

Hon fångar här något som jag tror är ett viktigt drag i alla auktoritära och totalitära ideologier, sekulära såväl som religiösa. Hon avslutar med ett några anti-totalitära rekommendationer. De är riktade till muslimer som brottas med islams och Koranens plats i samtiden. Även om det inte sägs ut gäller dom i samma utsträckning starka strömningar inom såväl kristendom som judendom och därmed också de båda bibeldelarnas plats i samtiden.

Lena Anderssons kolumn får mig direkt att tänka på min text ”Utsatthet och transcendens”. (En varning kan vara på plats. Länken går till en lång och ganska krävande text. Den utgör ett 30-sidigt bokkapitel men kan utan problem läsas fristående).

Jag diskuterar där betydelsen av att ta till sig och acceptera den utsatta och smärtsamma sidan av våra mänskliga existensvillkor. Och hur svårt det är! Och att vi därför har en stark benägenhet att blunda, släta över och fly. Och hur lätt och frestande det är att ty sig till ideologier och läror, religiösa eller sekulära, som på olika sätt förnekar eller slätar över denna utsatta och smärtsamma sida av att var människa. Jag diskuterar också de destruktiva riskerna som finns med ideologier, läror och livstolkningar som på ett systematiskt sätt tillhandahåller flyktredskap, dvs aktivt och välartikulerat förnekar större eller mindre delar av dessa existensvillkor. Jag visar också på den radikalt frigörande potential som finns i att fullt ut ta till sig och acceptera just den utsatta och smärtsamma sidan av våra existensvillkor. I detta kan också en genuin och bärande tröst visavi livets ändlighet och utsatthet överraskande ta form.

Jag har en stark övertygelse om att ju större och mer självklar plats diskussionen och samtalet om våra grundläggande existensvillkor har i det offentliga rummet desto friskare är kulturen. Detta har inte med pompöst allvar att göra. Många gånger är blandningen av lätthet och humor det kanske bästa sättet att ge djup och skärpa åt denna livsviktiga problematik. Chaplin, Hasse & Tage, Monthy Pyton, Gösta Ekman. Motsättningen mellan en strävan att se och acceptera visavi att blunda och förneka finns i såväl populärkultur som finkultur, den finns såväl i religiösa som sekulära sammanhang.

Uppdaterad den 10 februari.

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i ateism, Existentiell livssyn, existentiell teologi, Filosofi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s