Nr 37. Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i traditionen

Den danska platsannons där man söker efter en ny präst, helst troende, är utgångspunkten för denna långa blogg. Den visade sig ställa någon sorts krav på mer ordentlig reflektion kring de förändringar i mitt förhållande till kyrkan, kristen tro och ateism som skett de senaste tre – fyra åren. Det har känts nyttigt och viktigt att skriva. De avslutande orden om ett eventuellt nätverk markerar kanske en ny brytpunkt. Huruvida rubriken är elak humor eller djupt allvar kommer att visa sig för den som orkar läsa till slutet.

För en knapp vecka sedan blev jag uppmärksammad på en TT-notis med rubriken ”Sökes: präst, helst troende” på Humanisterna Kalmars Facebook. Den gäller en församling i Danska folkkyrkan på Jylland som söker ny präst.

Troende präst sökes (TT-telegram)

Man kan ju ta sig för pannan och skratta. Sett utifrån är det roligt – och det är ganska rörande. Sett inifrån ett traditionellt kristet perspektiv är det sannolikt ganska många som tycker att det är beklämmande och visar hur illa ställt det är.

Även om jag tycker det är roligt och rörande kan jag kan inte på något enkelt sätt stämma in i det där mera självsäkra och halvråa ”pastor Janssonskrattet”. Samtidigt har jag stor förståelse för just denna reaktion.

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga. För min del finns det rejäla komplikationer. I mitt bagage finns ett fleråriga försök – ca tio år! – att vinna gehör för en tydligt artikulerad ”ateistisk kristendom”. Det gör att saker väcks till liv med följd att jag tycker att detta är intressant på ett lite speciellt sätt. Den danska prästannonsen inbjuder till, eller kanske snarare ställer någon sorts krav på mig, att utifrån en speciell infallsvinkel fundera över de ganska djupgående förändringar i min syn på kyrka och kristen tro som skett under loppet av tre, fyra år.

Jag hade så sent som för 8 – 9 år sedan en stark bild av att enskilda församlingar i Sverige i en inte alltför avlägsen framtid medvetet skulle söka och anställa ”ateistkristna” präster. Och då att detta skulle vara ett uttryck för dessa församlingars medvetna sträva efter att stå på två ben – ett traditionellt och ett existentiellt/icke-teistiskt. Och detta då skulle vara knutet till en tydlig vision av en framtida kyrka som jag kallade ”de två portarnas kyrka” (Varning! Länken går till ett bokkapitel med en krävande text skriven på avancerad ”teologiska”. Dessutom är det ett markerat kristeligt språk genom de uttalade försöken att anknyta analysen och visionen till kristen tradition.)

I arbetet med den existentiella/icke-teistisk/ateistiska tolkning av kristen tro (”Existentiell livssyn – kristen tro?”, 1999) som ligger till grund för denna kyrkovision finns bakgrunden till att jag med glimten i ögat numera ibland tar mig friheten att kalla mig ”ateistisk frilansteolog”.

En viktig skillnad mellan då och nu är att jag numera inte tror att denna kyrkovision är möjlig. Jag har till slut insett det som är självklart för de allra flesta. Kyrkan och kristen tro bygger på att alla präster, biskopar och diakoner – och alla pastorer i frikyrkorna, dvs alla ämbetsbärare, kan säga ”jag tror på Gud”. Vad man sedan menar är mindre viktigt så länge man inte ger uttryck för det i det offentliga. Och här är man ofta ganska hänsynsfulla mot varandra genom att inte vara närgångna och fråga för mycket. Vad man djupast menar stannar ofta i den privata sfären, framför allt om man tillhör de mera liberala (radikala, existentiella, hermeunetiska – liberal har på ”teologiska” ofta en negativ innebörd på grund av att det också är benämningen på en specifik teologisk strömning runt förra sekelskiftet) strömningarna. När utanförstående, Humanister eller andra, på den offentliga scenen bryter den inomkyrkliga koden om diskretion och  ställer konkreta och närgångna frågor till enskilda präster och teologer om vad man menar med ”att tro på Gud” väcker det ofta obehag. Och ibland ont blod.

Att formuleringarna i platsannonsen har sina rötter i den internationellt uppmärksammade konflikten 2003 – 2005 i Danska folkkyrkan kring kyrkoherde Thorkild Grosbøll framgår redan i det korta TT-telegrammet. TT refererar till tidningen Dagen som den 23 januari haft en nyhetsartikel kring detta. Dagenartikeln ger en intressant bild av hur denna snart tio år gamla konflikt finns med och påverkar i dagsläget.

Enligt de journalistiska – och teologiska! – förenklingarna fick Thorkild Grosbøll epitetet ”prästen som inte tror på Gud”. I hans bok ”En sten i skoen”, som kom ut i början av 2003, framgick att han inte trodde på en skapande och livsuppehållande Gud och inte trodde att Jesus uppstått kroppsligen från döden. Efter att media uppmärksammat detta och Grosbøll vidhållit sin syn i några intervjuer dröjde det inte länge innan han fick det rejält hett om öronen. Konflikten väckte internationellt intresse.

Jag följde detta med stort intresse och skapade en infosida om konflikten och Thorkild Grosböll på Språk, tro och religion. Där kan man fortfarande hitta relevant bakgrundsinformation kring denna intressanta kyrkokonflikt.

Jag skrev även en artikel som mynnade ut i ett uttalat försvar för kyrkoherde Thorkild Grosbøll. Artikeln hade rubriken ”Vad innebär kristen gudstro?” och publicerades i Svensk Kyrkotidning hösten 2004 (nr 33/34). Den skrevs färdig just som det danska ”kirkeministeriet” bestämt att kyrkoherde Grossböll skulle ställas inför ”prästrätt”, en sorts teologisk domstol som finns inom ramen för dansk kyrkorätt. Dessutom var jag så frimodig att jag omedelbart efter publiceringen skickade artikeln med följebrev till biskop Lise-Lotte Rebel. Som Grosbölls biskop hade hon en nyckelposition. I maj 2005 bestämdes att den hotande prästrätten gentemot kyrkoherde Grosbøll skulle läggas ner. Samtidigt övertog biskop Jan Lindhardt tillsynsansvaret. Då skickade jag även honom artikel och ett följebrev. Jag läste om båda följebreven häromdagen. Engagemanget kan man inte ta miste på.

Efter att jag hösten 2010 öppet deklarerade att jag var ateist och sedan dessutom gick med i Humanisterna kan det finns skäl att undra hur jag ställer mig idag – t.ex. till artikeln och biskopsbrev. Jag läste om artikeln ganska direkt efter att jag blivit uppmärksammad på TT-notisen. Och tycker fortfarande att grundanalysen är riktigt bra. Däremot är min karakteristik av vad som kännetecknar det genuint kristna något övermaga.

Om jag skulle skriva om den idag skulle jag använda ett mindre ”gudeligt” språk. Att använda begreppen ”kosmologisk gudsfråga” visavi ”existentiell gudsfråga” var en eftergift till det teistiska språkbruket. Uttrycket ”den existentiella gudsfrågan” försöker fånga samma grundproblematik som begreppet ”existentiell tro”. Detta senare begrepp är mycket mer genomarbetat (ett bokkapitel med rubriken ”Existentiell tro”) och det är på ett markerat sätt frikopplat från varje sammankoppling med ett teistiskt språkbruk.

Enkelt uttryckt: om man svarar ”ja” på den kosmologiska gudsfrågans ”tror du på Gud?” är man teist. Man tror på gud utifrån vad man traditionellt menar med det. Om man svarar ”nej” är man ateist. Den ”existentiella gudsfrågan” gäller huruvida vi tror att människan rymmer möjligheten till medkänsla, omsorg, förnuft, samarbete och tror att dessa kvaliteter kan utvecklas mot allt större bärighet. Som ateist kan man svara ”ja” eller ”nej” på denna fråga (efter motiverade protester mot artikelns språkbruk). En ateist som svarar ”ja” kan med författaren Alf Ahlbergs eleganta formulering kallas ”troende utan tro”. Värt att notera är att även en teist kan svara ”ja” eller ”nej”. Sedan har jag mage att påstå att den ”kosmologiska gudsfrågan” är ointressant och att det är den ”existentiella” som är intressant och viktig för våra liv. Mitt grundläggande frändskap finns med de som svarar ”ja” på den ”existentiella gudsfrågan”. Vad man använder för språk och referensramar för att hålla fast och ge ord åt denna livssyn är oviktigt. Samtidigt kan jag konstatera att jag känner mig mest befryntad med de som står för en tydlig ateistisk grundsyn.

Vad gäller dom som svarar ”nej” på den existentiella gudsfrågan (ja, ja – ordet är inte lyckat!) så är min ambition att försöka få dom på andra tankar. Jag inser lätt rodnande och med en varm ironisk grimas mot mig själv att här finns en sorts ateistisk parallellitet med traditionellt kristet missionerande! Men jag vidhåller att detta är en jätteviktig problematik. Visavi detta är enligt min bestämda mening den traditionella frågan om huruvida man tror på Gud eller ej en oviktig kafferepsfråga som man kan leka lite med i trevligt sällskap. Vårt hållning till den ”existentiella gudsfrågan” (detta eländiga ord!) är enligt min mening däremot av avgörande betydelse för hur våra liv kommer att gestalta sig. Och det gäller oavsett vilken livsåsådningsetikett vi sätter på vår livssyn och oavsett om den är religiös eller ateistisk.

Kort sagt, grundanalysen står kvar! Samtidigt måste jag förstås tillägga att det var en fantastisk naivitet att tro att dessa idéer skulle få något genomslag i Svenska kyrkan. Det kan man skratta varmt åt.

Vad gäller biskopsbreven känner jag mig faktiskt lite stolt. Dom ligger i datorarkivet och är inte hemliga. Dessutom tror jag att brev till en biskop i Danmark betraktas som en offentlig handling. Jag lägger därför ut brevet till biskop Lise-Lotte Rebel som bilaga nedan. Brevet till biskop Jan Lindhadt är ganska likt. Jag skrev ytterligare ett brev, kanske dubbelt så långt, till den journalist på Jyllandsposten, Sanne Gram, som var deras expert kring Grosböllsaken.

Den dagen jag ser en annons från en svensk församling som lyder ”Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i traditionen” – så kommer jag att säga ”wow”. Häftigt! Äntligen! Ur mitt perspektiv skulle det få än mer teologisk skärpa om man skrev ”Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i kristen tro”.  Då skulle det peka på en församling med en gedigen teologisk reflektion kring begreppet tro. Och att man fattat den viktiga skillnaden mellan ”teistisk-metafysisk tro” och ”existentiell tro”. Och om det tillsattes en präst utifrån detta skulle jag nog bli så pass nyfiken att jag skulle försöka ta mig till den aktuella kyrkan och lyssna på hens installationspredikan. Fast jag tror numera inte att det kommer att hända. Men osvuret är bäst. Ibland händer det väldigt osannolika, t.ex. Berlinmurens fall! Danskarna har brutit igenom någon sorts mental vall genom att annonsera efter en präst som ”helst ska vara troende”.

Sist några ord om dagsläget när det gäller detta. När visionen om de två portarnas kyrka tog form var det förbundet med att Svenska kyrkan skulle kunna bli den huvudsakliga bäraren av ett tydligt stöd för utvecklingen och fördjupningen av delaktighetens livshållning och detta jag kallar den ”existentiella tron”. Även om jag idag skulle välkomna utvecklingen av en tydlig existentiell/ateistisk ”port” i kyrkan så tror jag inte att kyrkan någonsin kan bli den huvudsakliga bäraren av detta stöd. Och jag tycker inte ens att det är önskvärt. Det finns för mycket komplicerad balast. Den dag något sådant på allvar börjar artikuleras inom ramen för traditionellt kristna organisationer som Svenska kyrkan kommer de nyskapande krafterna att bli tvingade att lägga ner 60-70-80 procent av energin på att försvara sig gentemot traditionellt teistiska och konservativa krafter. Och det är ett förfärligt slöseri med energi när all kraft behövs för att utveckla det nya i ett skört och nyskapande skeende.

Den stora skillnaden mellan då och nu är jag idag är övertygad om att det behövs helt nya scener och sammanhang för att utifrån ett uttalat sekulärt/ateistisk paradigm stödja utvecklingen och fördjupningen av delaktighetens livshållning. Det innebär en ständig diskussion kring av vad som behövs i våra personliga liv för att stödja utvecklingen och fördjupningen av kvaliteter som medkänsla, omsorg, förnuft, kritiskt tänkande, grundupplevelser av mening och hopp, ansvar för det gemensamma lokalt och globalt, modet att stå på egna ben, förmågan till samarbete. Och vad som behövs för att jorden ska överleva med anständiga livsvillkor för framtida generationer. Men en retorisk förenkling har jag i mina texter ofta talat om detta som en personliga livsprocess som handlar om ”hjärtats öppnande” (till skillnad från en som handlar om ”hjärtats förhärdelse”).

Dessa scener kommer att utifrån en kritisk och sekulär grundhållning plocka friskt och frimodigt från mänsklighetens samlade erfarenheter och kunskap kring detta. Och utan några andra lojaliteter än en öppen och pragmatisk strävan efter fungerande kunskap kring detta. Det innebär också ett stöd för utvecklingen av forskning och akademiska sammanhang som har denna problematik i fokus. En viktig del av livsluften kommer att vara en ständigt pågående öppen, prövande kritisk diskussion kring detta.

Det kanske kanske börjar bli läge att skapa någon sorts nätverk med människor som aktivt vill bidra till att skapa den typ av uttalat sekulära sammanhang för en fortlöpande livssynsdiskussion som jag har skisserat här. 

(texten kompletterad 2.2.2013)

PS. I jobbet med denna blogg blev jag varse att jag redan hösten 2003 försvarade Thorkild Grosböll. Det är ett stycke i slutet av artikel ”Döden – meningen med livet?” (även den artikeln publicerades i Svensk Kyrkotidning). Artikeln är en kritik av karmelitmunken Wilfrid Stinnisen för att han i en bok bestämt fastslår att utan en tro på ett liv efter döden är livet meningslöst. Jag menar att Stinnisens syn uttrycker en förnekelse av många sekulära nutidsmänniskors erfarenheter samtidigt som det finns drag av nihilism.  DS.


Bilaga 1 – brev 2004

Bagarmossen – Stockholm, söndagen den 22 augusti 2004

Bäste biskop Lise-Lotte Rebel,

Här får Du ett litet inlägg från Sverige i Grosbøllsaken. Det gäller min artikel med rubriken ”Vad innebär kristen gudstro?” som finns att läsa i det medsända senaste numret av Svensk Kyrkotidning (nr 33-34/2004 – 13 augusti). På grund av den långa handläggningstiden – jag skickade in den i början på mars – så lyckades jag innan publiceringen foga in ett stycke i slutet som anknyter till den nya vändningen med prästrätt för Grosbøll. Även utan detta tillägg så handlar artikeln om nyckelfrågan i Grosbøllsaken – vad innebär kristen gudstro? Själv menar jag att artikelns analys formar sig till ett ganska kvalificerat teologiskt försvar för Grosbøll. Sedan går det inte att sticka under stol med att artikeln är kontroversiell ur ett traditionellt perspektiv. Men samtidigt formas här en analys och argument som jag menar att de som vill fälla Grosbøll bör tvingas ta ställning till på ett medvetet och reflekterat sätt. Det borde vara en teologisk och kristen hederssak.

Jag är inte säker på att du utifrån en stark inre övertygelse tillhör de som vill fälla Grosbøll och få honom avskedad. Om inte, kanske artikelns analys och argument i någon liten mån kan vara till hjälp för dig i sökandet efter vägande argument som håller i mötet med den hårda anstormningen från de konservativa och traditionalistiska krafterna. Om det skulle vara så att du inte längre har någon talan eftersom det nu är prästrätten som fäller avgörandet så kanske artikelns analys kan ge dig kraft att möta framtida liknande problem på ett annat sätt.

Inom någon eller några veckor kommer artikeln att finnas tillgänglig på Internet på webbplatsen Språk, tro och religion – www.existentiell-tro.net – och då länkad på den nytillkomna sida om Grosbøllsaken som kommer på plats de närmaste dagarna. Adress: www.existentiell-tro.net/grosboll/.

Som en liten notering i marginalen kan jag nämna att min webbplats Språk, tro och religion – http://www.existentiell-tro.net – utsetts till augusti månads teologisajt av den danska webbplatsen http://www.teologinet.dk [se bilaga 2 nedan]. Det känns uppmuntrande med denna danska uppmärksamhet.

Vänliga hälsningar
Namnteckning

Carl Gustaf Olofsson
Ansvarig för webbplatsen Språk, tro och religion

Bilaga 2 – månadens teologisajt augusti 2004

Skrevet af Admin
mandag, 2. august 2004
Månedens hjemmeside i august er en svensk teologisk side, http://www.existentiell-tro.net, der sætter fokus på religiøsitet, tro og kristendom fra et eksistentielt synspunkt.
Hjemmesiden er en smule forvirrende opbygget og mangler klart en central menu som udgangspunkt for navigationen. Men til gengæld rummer den en masse spændende stof.

Bl.a. ligger internetbogen Existentiell livssyn – kristen tro? på siden. Ligeledes finder man en sektion om den omdiskuterede amerikanske biskop John Shelby Spong.

Et anden interessant indslag er temasektion om kristologi, hvor alt fra Paulus over Athanasios til John Shelby Spong kan læses.

Siden existentiell-tro.net er ude i et bestemt teologisk projekt som man kan være enig eller uenig i, men den rummer en række interessante artikler og temaer.

Bilaga 2 är utlagd den 12 februari. Jag hittade den via http://www.archive.org som är en amerikansk webbplats som specialiserat sig på arkivering av hemsidor och webbplatser.

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i ateism, ateistisk teologi, existentiell teologi, Humanisterna och religion, Teologi, Tro-otro-icke-tro och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nr 37. Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i traditionen

  1. Sökare skriver:

    Du menar karmelitmunken Wilfrid Stinissen? Ja jag ser att du skrivit rätt i SKT.

    Lite fel plats för denna kommentar, men dock. Din bok borde gå att ge ut som print on demand. Det är en investering om några tusenlappar men inte mycket mer. Det ger inte samma tyngd som om ett förlag ger ut boken, förvisso, men det sistnämnda är nog svårt när verket så länge legat på internet… det måste ju gå ihop för förlaget. Iofs är jag väl gammaldags som hellre vill ha papper.

    • Vet inte varför jag missat din kommentar! Hur som helst, tack för korrekturet. Självklart ska det vara karmelitmunken Wilfrid Stinissen. Jag rättar ovan. Apropå detta med print-on-demand så har jag från och till funderat på det. I januari 2014 kom ”Existentiell livssyn – kristen tro?” ut som e-bok genom en för mig tidigare obekant persons initiativ. Den kan därmed köpas av alla stora nätbokhandlare och lånas på de flesta bibliotek. Detta har gjort att detta med print-on-demand fallit tillbaka igen. Att boken ska komma ut i regelrätt tryck är ganska osannolikt. Enda chansen är en entusiast med en rejäl plånbok som ställer upp med en ekonomisk garanti i samarbete med ett välvilligt förlag som till syvende och sist måste tycka att den håller tillräckligt hög kvalitet.

  2. Rebella undrar skriver:

    En kompis som fick länkarna till dessa två samtal på Katharinastiftelsen med bland andra Sabina Koij, präst i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm


    kläckte ur sig ”det var en rätt ateistisk kristendom”. Jag var tvungen att börja tänka. ”Det jag riktar mig till som är större än jag själv” som definition på Gud – ja, här finns ingen uppfattning om någon typ av högre väsen. Bara att man skapar det inuti sig själv.

    När filmerna först kom upp var jag i en kristet sökande fas. Jag blev ohyggligt arg på Sabina Koij. Tyckte inte hon skulle vara präst. Glodde på hennes prästkrage, tänkte ”varför bär du den där”. Nu ser jag det som högst otroligt att jag kommer bli kristen, jag söker på annat sätt. Kanske jag istället borde tycka lite synd om den här människan som slår knut på sig för att lyckas kränga in sig i ett kristet språkbruk – som för henne uppenbarligen bara är ett språk.

    Vad jag inte pallar är när hon i början av den första filmen pratar ganska länge och avslutar med att hon sitter vid en dödsbädd där den döende säger ungefär ”Snart ska jag få möta min Märta” och hon då menar att hon helt självklart skulle säga ”Ja, det får du”. Om man inte själv tror det – vilket Koij uppenbarligen inte gör – är det rent hyckleri. Om man vill möta den döende troende där den befinner sig, men inte själv är troende, kan man exv. bekräfta känslan genom att bara säga ”Så skönt, Sune. Så skönt.” Hennes problem är att hennes roll kräver att hon måste låtsas vara troende. Rimligare vore att den troende som önskar en präst vid sin sängkant får en sådan som faktiskt tror på en personlig Gud av den kristna modellen.

    Sen får jag väl inte intrycket att Sabina Koij är någon jag skulle vända mig till för att diskutera liv och död. Jag förstår öht inte riktigt varför man ska vara teologiutbildad för att föra sådana samtal. Borde inte filosofiinstitutionerna kläcka fram folk som är lika bra på det? Jag vet iofs inte riktigt vad det är för inriktning på ”normala” filosofistudier.

    Jag borde inte förvänta mig att du ska kasta dig över tillsammans tre timmar youtube-film med människor som sitter och pratar. Nå, det är ett tips iaf, ifall du inte sett dem. Ifall du fortfarande har tankar kring prästers roll och deras egen tro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s