Nr 34. Gudgubbar 1: Biskop Lennart Koskinen och frågan om ateism visavi agnosticism

Jag har under gårdagen lyssnat igenom tre program på podden ”Gudgubbar”. Jag blev tipsad häromdagen på Humanistbloggen om denna nya podradio som startade i november och som sponsras av Amos Magasin (lite grovt Svenska kyrkan). Det gällde då den senaste podden med Lena Andersson, nr 7, under rubriken ”Vad kan Gud lära ateister?”. Sedan blev det nr 1 med biskop Lennar Koskinen och nr 6 med frikyrkopastorn Stanley Sjöberg. 

Det är två personer som leder programmet. Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan som definierar sig som ateist, och Emanuel Karlsten som definierar sig som ”troende” (detta eländiga ord). Han driver en konsultfirma om sociala medier, har en bakgrund i Frälsningsarmén, har jobbat på Dagen med webblösningar och är tillika krönikör i DN. Det är i denna senare roll jag mött honom. I sin senaste krönika häromdagen förutspådde han att 2013 skulle bli podradions genombrott. Upplägget med två programledare, en troende och en ateist, som på ett personligt plan respekterar varandra, skapar ett ovanligt kreativt och öppet samtalsklimat kring frågorna om tro, Gud, ateism etc. Podden med Lena Andersson var bra. Och den gjorde mig nyfiken på att kolla mer.

Jag gillar Andreas Ekströms varma, nyfikna grundhållning. Som uttalad ateist företräder han min egen grundhållning – och han gör det på ett för mig sympatiskt sätt. Men ibland tycker jag att han är alltför snäll. Jag tänker speciellt på diskussionen om agnosticism visavi ateism i samtalet med Lennart Koskinen och några olika vändningar i det samtalet. Det är dessa saker som är grunden för denna blogg. 

Lennart Koskinen var biskop i Visby fram till pensionen 2011. Dessförinnan var han under ett par år domprost i Stockholm. Han blev en känd radioröst på 1980-talet genom en serie radioandakter som började med orden ”Godmorron Gud”. Lennart Koskinen har skrivit flera böcker och är en av de mest välkända kristna rösterna på den offentliga scenen. Sedan 2012 sitter han med i Kristdemokraternas partistyrelse.

1. Ateism som andlig lättja.

Knappt 20 minuter in i samtalet säger Lennart Koskinen till Andreas Ekström att hans uttalade ateism kan vara ett uttryck för andlig lättja. Dock med den lilla reservationen att han inte känner honom. Koskinen fortsätter med att hävda att den för honom enda intellektuellt hederliga positionen är att vara agnostiker – dvs att man inte vet. Andreas Ekström blev uppenbart överraskad. Att han inte blev rejält provocerad hedrar honom. Koskinen fortsätter med att lägga ut texten om den agnostiska hållningen och dess hållning av prövande öppenhet. Agnostikern lyssnar med samma prövande öppenhet visavi sanningen i vittnesbörden om andliga erfarenheter genom historien som till  vittnesbörd om att det finns en kontinent som heter Australien. Jag återkommer till Australien.

Indirekt säger Koskinen att om man med öppenhet prövar bärigheten i trons vittnesbörd genom historien så är det stor chans att man bli bekännande kristen som han själv. Andreas Ekström protesterar inte utan säger lite snällt att det är lätt att sympatisera med Koskinens resonemang om den prövande öppenheten och att i den meningen är han själv kanske agnostiker. Han markerar också vänligt att för en ateist är det självklart att det inte går att bevisa att Gud inte finns. Icke-existens kan inte bevisas. Där uppstod ett läge där jag skulle önskat att Andreas Ekström skulle avkrävt Koskinen en tydlig bekräftelse att han hört och förstått vad han sa eftersom den generella bild av ateister som Koskinen förmedlar är att ateister anser sig ha bevisat att gud inte finns.

2. Agnosticism visavi ateism.

Jag har genom åren funderat en del över skillnaden mellan en agnostisk visavi en ateistisk grundsyn. Trots att jag sedan tonåren har varit tydlig inom mig med att jag inte tror på gud eller ett liv efter döden har jag haft motstånd mot både etiketten ateist och agnostiker. Motståndet mot beteckningen agnostiker har varit – och är – att jag uppfattar denna hållning som väldigt intellektuellt distanserad. När jag på allvar granskar hur jag tänker, känner, handlar så är det uppenbart att jag inte tror på Gud eller några andra högre makter. I det vardagliga livets konkreta hållningar och ställningstaganden finns inget mellanläge av ”jag vet inte”. Man ställer sig antingen på det ena benet eller det andra. Sedan kan man tvivla på att det är rätt. Det ben man står på kan oväntat vika sig. Men det är en annan sak. För egen del har jag stått väldigt stadigt på ‘ateistbenet’ sedan strax efter tjugo. Samtidigt har det varit klart att jag ”inte vet”.

Det enda jag vet är att det går att leva med mening, livsglädje, en grundton av hemhörighet i tillvaron, intellektuell öppenhet, engagemang i världen utifrån en ateistisk grundsyn. Detta är ett faktum!

Mitt mångåriga motstånd mot etiketten ateist berodde på att den ofta förbinds med en aktiv gudsförnekelse, nihilism och principiell religions­fient­lighet. Det är en innebörd som gärna förmedlas av traditionellt religiösa.

Ateist betyder att man inte tror på några bortomvärldsliga makter och krafter och att man i sitt konkreta vardagliga liv lever och handlar utifrån denna grundsyn. När det gäller den övriga livstolkningen kan den ha samma spännande och förfärande spännvidd som en religös av kristet, muslimskt, hindusikt eller judiskt snitt. Grunden kan vara samarbete, medkänsla, omsorg, ansvar för samhället, gränsöverskridande dialog etc. Livstolkningen kan också stå för exklusivitet, anspråk på att vara bärare av Sanningen med stort S, oförsonlighet mot motståndare, auktoritetsbundet hävdande av att vissa texter bär sanningen etc. De kan utgöra ramen för tolerans och medkänsla såväl som för brutalitet, grymhet, förtryck. Politiskt kan de rymma spännvidden mellan demokrati och mänskliga rättigheter å ena sidan och fascism och diktatur å den andra.

Trots de negativa bilder som är klistrade på etiketten ateist så har jag de senaste åren blivit medveten om att det bara finns ett sätt att vara intellektuellt ärlig mot mig själv och andra: Och det är att öppet stå för att jag är ateist. Man får även använda det populära skällsordet ”nyateist” om min hållning om man så vill.

 3. Två tolkningsparadigm för extraordinära upplevelser!

När det gäller Koskinens utläggning om den agnostiska öppenheten så framträder ytterligare ett problem som inte togs upp till diskussion. För mig är det helt uppenbart att alla extraordinära upplevelser (andliga erfarenheter, troserfarenheter, gudserfarenheter, djuperfarenheter, mystika erfarenheter, transcendenserfarenheter, transpersonella upplevelser, peak experiencies, upplevelser av flow, gränsupplevelser, nära-döden-upplevelser) kan tolkas från två olika grundparadigm.

Det ena paradigmet räknar med en Gud eller andra bortomvärldsliga krafter som en grundläggande del i förklaringen till existensen av denna typ av erfarenheter. Det andra paradigmet är sekulärt och inomvärldsligt, ateistiskt. Inom detta finns förklaringsmodeller som spänner över djupsykologi, fenomenologi, existentiellt tänkande och neurologi.

Dessutom är det visavi denna kunskapsfråga, precis som med alla andra kunskapsfrågor, väldigt legitimt att hålla fast vid ett sekulärt (ateistiskt) grundparadigm även om man idag inte har riktigt bra förklaringar till allt på detta spännande område. Det var tack vare att det fanns människor som klarade av att hålla fast tanken att jordbävningar var naturliga skeenden som gjorde man mera systematiskt började göra iakttagelser och samla data och som till slut gjorde det möjligt att förstå vad det var som hände i jordskorpan. Om alla hade hållit fast vid att jordbävningar var uttryck för Guds handlande så hade vi inte vetat det vi idag vet om kontinentalplattor och deras rörelser.

För Koskinen finns bara det första paradigmet när det gäller extraordinära  erfarenheter. Det andra existerar inte i hans föreställningsvärld, åtminstone inte i hans roll som offentlig företrädare för Svenska kyrkan och kristen tro. Hur det är privat kan jag förstås inte uttala mig om. Tyvärr konfronterade Andreas Ekström inte Lennart Koskinen med denna viktiga problematik.

När Koskinen resonerade kring att tro på något man inte själv sett och erfarit genom att lita på andras berättelser och vittnesbörd tog han upp en jämförelse med hans egen ‘tro på Australien’ innan han själv hade varit där. Han baserade då sin tro på Australiens existens på trovärdiga personers berättelser. Sedan har han varit i Australien själv. Om han inte trott att Australien fanns hade han förstås inte åkt dit. Och underförstått att så är det också med erfarenheterna av Gud. För mig blir detta resonemang en illustration till den långtgående trivialisering av begreppet tro som jag menar att majoriteten av präster, biskopar och teologer ägnar sig åt. (Detta är ett av mina älsklingsämnen som man kan läsa om på annat håll – t.ex. Blogg Nr 31).

Koskinen försöker göra den ateistiska grundhållningen till en sluten, självgod, vetandehållning visavi agnosticismens öppna, ödmjuka, prövande hållning. När det gällde detta kontrade Andreas Ekström genom att svara att i den meningen är han agnostiker. Det var okej, men jag skulle förstås önskat att han kontrat genom att han mera tydligt problematisera Koskinens schabloniserade nidbild av den ateistiska hållningen. Men man kan kanske också säga att Andreas Ekström genom sin lugna, icke-polemiska hållning nästan får lyssnaren att ana hur Lennart Koskinen efterhand börjar rodna över sin grova schabloniserade bild av ateister. Jag har ofta en förkärlek för det tydliga och som lätt kan slå över i en mindre lyckad övertydlighet. Ibland är andra grepp bättre. Kanske är det så här.

4. Politiserad religion

Andreas Ekström fortsatte sedan med en bra plädering (23 min ff) för sin ateistiska grundhållning; att han tror att världen skulle vara bättre utan religion (och ger exempel på varför) och att han blir väldigt ateistisk visavi den politiserade kristendomens intåg på scenen i USA. Jag gillar hans lugna raka röst när han säger detta. Han avslutar med att inför denna verklighet ”blir jag politisk ateist”.

Apropå politiserad kristendom och de missförhållande i religionens namn som Andreas Ekström tar upp svarar Koskinen (24 min ff) att han i stället reagerar med att bli rasande, arg. Och fortsätter: ”Detta är ett fruktansvärt missbruk av någonting man kallar kristendom men som inte har något med kristendom och äkta andlighet och äkta religion att göra.

Både Andreas Ekström och Emanuel Karlsten försöker fråga om hur han kan avgöra vad som är rätt och fel tro, rätt gudsbild etc och Koskinen svarar lite undanglidande om urval och tolkningar utifrån maktpolitiska agendor och att de religiösa traditionernas inre erfarenheter pekar åt ett helt annat håll. Han pratar på så att de lite lama försöken att upprepa och fördjupa frågorna inte lyckas komma in i diskussionen.

Koskinens radikala avfärdande av amerikansk evangelikal kristenhet är i min öron obehaglig och lätt skrämmande. Hans ord blir ett illustrativt exempel på det jag skrev i bloggen om teologen Marcus Borg om den förmenta toleransen och vidsyntheten mot varandra inom olika kristna grupper och samfund: ”Vad man egentligen tycker om varandra kan plötsligt bli synligt i förstuckna bisatser i texter av etablerade företrädare som gör att man kan känna viss lättnad över att det i dagens sekulära samhälle inte finns några teokratiska maktstrukturer med kristna makthavare som kan uppleva det som sin plikt att med svärdets hjälp försvara och upprätthålla den ”sanna tolkningen””.

Med tanke på att Lennart Koskinen sitter i Kristdemokraternas partistyrelse sedan 2012 så blir hans radikala avfärdandet ytterligare ett snäpp märkligare. I Kristdemokraterna finns ganska många aktiva med rötter i Livets Ord. Livets Ord har i sin tur starka ideologiska förbindelselänkar med den politiserade evangelikala högerkristendomen i USA. Dessa förbindelselänkar finns även på många håll inom pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan som båda tillhör tillhör KD:s potentiella väljare. Att detta skulle vara obekant för Lennart Koskinen är otänkbart.

Kanske kan vi framöver vänta en radikal profetisk röst av gammeltestamentligt snitt genom Lennart Koskinen som med sin välkända röst går tillrätta med den politiserade kristendomens ”missbruk av kristendomen” i såväl dess evangelikala som dess katolska gestalt.

Nr 35. Gudgubbar 2: Frikyrkopastor Stanley Sjöberg och brytningen med läran om eviga straff.

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i Agnosticism, ateism, Existentiell livssyn, Teologi och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nr 34. Gudgubbar 1: Biskop Lennart Koskinen och frågan om ateism visavi agnosticism

  1. R Franklin skriver:

    Används inte genomgående en väldigt märkligt definition av en agnostiker här? Att vara agnostiker bruka inte betyda ”jag vet inte”. Det bruka istället definieras som att man kan inte säkert veta om det finns någon Gud eller inte. Med andra ord kan man alltså vara en ateistisk agnostiker, eller för den delen en teistisk agnostiker. Det betyder också att Koskinens exempel med Australien skulle betyda att han som en Australienagnostiker inte trodde att det gick att bekräfta Australiens existens på något sätt, något som naturligtvis är befängt.

  2. Ping: Andreas Ekström » Blog Archive » Makalös lyssnarrespons

    • Ditt korta och mycket generösa omdöme på din blogg om mina funderingar kring ditt och Emanuel Karlstens samtal med Lennart Koskinen uppmuntrar och värmer på ett lite speciellt sätt. Tack!

      PS. 12 oktober 2014. Jag upptäckte just att länken till Andreas Ekströms superkorta blogg inte fungerade. Här är en fungerande länk: ”Makalös lyssnarrespons””.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s