Nr 18. Otro och frikyrkoateister. Svar till Dag Sandahl

Bakgrund: Onsdagen den 6 juni publicerade Dag Sandahl en rejäl och avfärdande kritik av mitt debattinlägg i Barometern den 31 maj om skolavslutningar i kyrkan på BloggarDag under rubriken ”Humanisten Olofsson”. Dag Sandahl är konservativ och beläst ölandspräst, flitig skribent och debattör och en av de mest namnkunniga kvinnoprästmotståndarna. Debattinlägget som Dag Sandahl polemiserar emot i sin blogg publicerades den 5 juni även på Newsmill och den 7 juni också på denna blogg under den av mig föreslagna rubriken: ”Välsignelsen och skolavslutningar i kyrkan”. 

Jag svarade Dag Sandahl dels i kommentarsfältet på BloggarDag och här med bloggen ”Nr 17. Jesus som konsumentupplysare. Svar till Dag Sandahl”. Söndagen den 10 juni har Dag Sandahl skrivet någon sorts svar. Bloggen har rubriken ”Ateisten Olofsson”. Han visar att han läst på lite och ser nu primärt som sin uppgift att skriva utifrån ett själavårdsperspektiv. Naturligtvis rejält självsäkert och självgott. Nedlåtenheten kring bristande kunskap och bildning har han tonat ner om än inte helt lagt på hyllan. Så denna blogg är ett svar på Dag Sandahls blogg ”Ateisten Olofsson”. 

Otro och frikyrkoateister. Svar till Dag Sandahl

Bäste Dag Sandahl, jag håller med dig om att man ska vara vaksam och kritisk mot pratiga, ordrika, självsäkra skribenter och förkunnare – om de nu är ateister, präster eller politiker. Och lite extra vaksam mot dom där som passerat 60-årsstrecket och på allvar börjar ana döden. Den växande tydligheten om dödens oundviklighet kan bidra till att öka på ordflödet om man råkar ha ordets gåva. Såvitt jag har noterat gör det ingen skillnad huruvida man tror på Gud och ett liv efter döden eller ej. Detta inte sagt i en morali­serande mening, utan mer som ett konstaterande. Iakttagelser och självkännedom.

Det hedrar dig att du varit inne på ”Gustafs videoblogg” och läst på. Jag blir fascinerad och förundrad över hur väl insatt du tycks vara när det gäller avhoppade frikyrkobarn. Lite lätt sårad, men mest road, av ditt omdöme ”en ateist av det där sedvanliga slaget” begrundar jag denna lilla törn mot mitt ego. Jag ska framöver verkligen anstränga mig för att hitta dessa ateistiska, teologiengagerade frikyrkoavhoppare.

Jag vill ta upp en viktig sakfråga i din blogg ”Ateisten Olofsson”. När det gäller en person med din teologiska bildning och kompetens blir jag lite lätt chockad över ditt norchalanta och okunniga (???) sätt att använda begreppet ”otro”. När du utifrån det du läst om min bakgrund skriver ”12 år gammal tog han sitt första steg på otrons väg” så tycks både Luthers och Paulus utläggningar om tro och otro vara okända för dig. Läs t.ex. Rom. 1:18-32 med en extra betoning på verserna 28-31. (textavsnitten hittas lätt på http://www.bibeln.se). Paulus beskriver där vältaligt vad han menar att otron gör med en människa. Som en beskrivning av mig, Christer Sturmark eller Rickard Dawkins så har Paulus fel så det dånar om det. Men jag har alltmer kommit att luta åt tanken att Paulus kanske var något viktigt på spåren som lata kristna teologer, förkunnare och bibel­utläggare gjort sitt bästa för att dölja.

Ditt enligt min mening ytliga och trivilala sätt att använda begreppet ”otro” (tyvärr är du väldigt långt ifrån ensam om det) kan sättas emot mitt hemsnickrade försök att förstå detta med tro och otro från ett existentiellt, ateistiskt perspektiv i texten ”Kapitel 6. Existentiell tro” (kan googlas). Hur okristlig denna text än kan anses vara tar jag en sida av såväl Paulus, Luther som kristen erfarenhet på allvar på ett sätt som du inte gör. Åtminstone inte när dina fingrar löper alltför lätt och motståndslöst över tangent­bordet.

I all sin bristfälliga hemmasnickrade amatörmässighet är den texten ett ärligt och engagerat försök att förstå något enligt min mening väldigt viktigt. Inte kristet viktigt, utan allmän­mänskligt viktigt! Du kan ju också läsa den alltför långa och pratiga bloggen kring begreppet ”otro” när jag försökte locka ut Mattias Martinson, professor i systematisk teologi, på debattscenen kring just detta kristna nyckelbegrepp. (”4:an debatt (2). Om otro. Svar från CG Olofsson till Mattias Martinson”). Om du skulle få för dig att kolla kan du ju minska tidsåtgången genom att koncentrera dig på andra halvan, ”Del 2. Om otro och Paulus”, där jag mera direkt diskuterar kring Paulus. Professor Martinson tystnade och kom inte igen. Jag vet inte varför. Kanske har du en bra förklaring. Kanske just detta med hemsnickerier och privata filosofiska torn? Varför spilla krut på sådant? Den frestande och lite roande tanken att det började brännas på ett alltför besvärande sätt kan vara en egocentrisk överskattning av djupet och originaliteten i min ateistiska Paulusutläggning.

Apropå detta med att ”läsa på, skapa belägg och pröva resonemang”, en god tumregel där jag alltför ofta brister, så ser jag fram emot att få veta hur du resonerat när du kommit fram till att jag som 12-åring tog mitt första steg ”på otrons väg”. I min egen hemsnickrade existentiella ateistiska livsfilosofi så är det sedan länge, dock först många år efter själva händelsen, kristallklart att jag då tog ett avgörande och mycket viktigt steg på ”den existentiella trons väg”. Den är en väg och en grundhållning som mitt i livets alla komplikationer och svårigheter kan få en grundton av tillit, mening, hopp, delaktighet i livet, hemhörighet i tillvaron att sakta växa sig starkare.

Vilken etikett har mest fog för sig? Din eller min? Vem kan ge bäst belägg för rimligheten i respektive etikett? Du eller jag?

Hälsningar,
Carl Gustaf Olofsson

PS. Paulus i Romarbrevet 1:28-32. ” (28) Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, (29) uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. (30) De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, (31) tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. (32) De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det. ” DS.

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i existentiell teologi, Teologi, Tro-otro-icke-tro och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s