Nr 10. Vägen från tro till icke-tro

Jag har just lyssnat på Theodor Kallifatides när han pratat om ”Vägen från tro till icke-tro”. Föredraget arrangerades av Humanisterna i Stockholm i samarbete med ABF torsdagen den 17 november . Redan två dygn senare, den 19:e, fanns en videoinspelning av arrangemanget tillgänglig på Internet via Humanisternas webbplats. Lysande! Det var först nu, vid lunch idag onsdagen den 23:e, som jag fick tillräcklig ro för att se, men primärt lyssna. Lyssnande – pratvideor och radio – är väldigt bra att kombinera med disk, matlagning och brödbak. I detta fall var det en stor sats rågbröd som bakades ut samtidigt som jag lyssnade.

När Kallifatides pratat klart, publiken hade ställt ett antal frågor som han svarat på med värme och eftertänksamt så var jag riktigt upprymd och varm om hjärtat. Jag kan bara lyckönska och gratulera Humanisterna i Stockholm till ett jättefint arrangemang. Livets väsentligheter på ett rakt, enkelt och opretantiöst sätt. Den här sortens arrangemang och samtal är jätteviktiga, de fyller en stor lucka. Det är oerhört inspirerande. Arrangemanget blir som en synnerligen konkret kommentar till Lunda­biskopen Antje Jackeléns och hennes herdabrev, boken ”Gud är större”, som jag läste ut igår. Man skulle kunna säga att detta jättefina arrangemang är så totalt på tvären mot den bild av Humanisterna som biskopen på ett försåtligt sätt manar fram.

Den vrångbild av Humanisterna som biskop Jackelén på olika sätt manar fram har gjort mig riktigt upprörd och arg sedan jag började läsa för en vecka sedan. Redan en bit in i första kapitlet så drog hon igång. Det känns som något av en plikt att försöka lyfta fram och påtala detta. Därför håller jag på att slita med en tilltänkt artikel för Newsmill även om jag har en massa annat jag borde göra – som att sätta in innanfönster, räfsa löv, mussäkra jordkällaren, såga upp ett par ekstockar, fixa ett organiserat krukförråd i gamla utedasset, ta en omgång till med pelletskaminen som inte fungerat på ett par veckor….. och inte minst, på allvar börja förbereda mig för debatten med Vesa Annala om Jesu uppståndelse den 10 december. Att jag sedan som ateistisk frilans­teolog dessutom tycker att biskop Jackeléns herdasbrev är dålig teologi är en annan sak. Den proble­matiken är inomkyrklig och inom­teologisk. Centrala begrepp som ”tro” och ”nåd” framstår som ytliga och utan existen­tiellt djup från mitt perspektiv, dopteologin pendlar mellan tom ytlighet och magiskt tänkande där man har svårt att slå ifrån sig tanken att det viktigaste är den väntande kyrko­avgiften som automatiskt drages från lönen när den döpte börjar tjäna pengar. Biskop Jackeléns försök att på församlingsplanet gjuta nytt liv i det som på teologiska kallas en ”trinitarisk gudsbild” får mig att längta efter en Monthy Pytonsketch av John Cleese & Co gjord utifrån den athanasianska trosbekännelsen (den ingår i Svenska kyrkans bekännelsetexter). Jag överlämnar med varm hand åt prästerna, biskoparna och de teologiska proffsen att grubbla vidare kring dessa saker.   

Här kan ni se, lyssna och begrunda:

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i Existentiell livssyn, Humanisterna och religion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s