Nr 6. Livets Ord

Annonser

Om Carl Gustaf Olofsson

I am born in 1948 and living in Småland in the south of Sweden. I am writer and webbmaker. I have earned my living as postman, now retired. Now I am earning som extra money by working with wood - look at www.specialsagat.se. I am member in the Swedish Humanist Federation - Humanisterna - since 2010
Det här inlägget postades i Humanisterna och religion, Teologi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nr 6. Livets Ord

  1. Rebella undrar skriver:

    Vad gäller Krister Stendahls försvar av Livets Ord som kristet vet jag ju inte sammanhanget. Frågan är då hur man ska definiera ”kristet”. Intressant och sorgligt nog verkar liknande rörelser vara på uppgång både i Sydamerika och Afrika. De kallas ofta för ”neopentekostala” och predikar ”prosperity gospel”. Här två artiklar i katolska Signum
    http://signum.se/det-andra-afrika-en-kontinent-i-stark-rorelse/
    http://www.signum.se/archive/read.php?id=2839

    Jag har inte läst Per Kornhalls bok, däremot hans websajt för länge sen. Där är numera Livets Ord-materialet bortstädat (men går att hitta på archive.org). Torbjörn Swartling gav tidigt ut ett litet häfte med sina egna erfarenheter och senare ”Trosförkunnelsen – inget evangelium”, en kort bok om 170 sidor i tryckt form. Ligger i sin helhet här
    http://solascriptura.se/wordpress/?page_id=529
    Hans analyser är skrivna ur ett traditionellt kristet perspektiv.

  2. Visst är Livets Ord ett kristet samfund. Men inte desto mindre blev jag upprörd när Krister Stendahl, under sin biskopstid under andra halvan av 1980-talet, på en fråga från en journalist vänligt och utan problematiseringar karakteriserade Livets Ord som kristet. Jag har blivit allt mer varse att alla försök att skilja på ”sann, riktig kristendom” från ”osann, falsk kristendom” bara bidrar till att skapa dimridåer och försvårar seriös diskussion. Jag beklagar oklarheten i denna ”videoprata”. För mig är det tydligt att det finns trostolkningar som stödjer mognad, utvecklingen av självständighet, modet att stå på egna ben, medkänsla, omsorg. Men det är lika tydligt att det också finns trostolkningar, som bygger på samma urkunder, som undergräver tilliten till det egna samvetet och hjärtat, gör människor rädda och osäkra etc . Båda sidorna har sin förankring i evangelierna och bibelns förkunnelse. Så visst, Ulf Ekman och Livets Ord var väl förankrade i bibeln och Jesu förkunnelse. Krister Stendahl hade rätt, men jag blev ändå upprörd. Det var innan jag aktivt började återknyta till mitt kristna arv. Men även då hade jag någon sorts bild av kristendomens dubbelhet: att den kunde fungera frigörande respektive manipulativt och förtryckande. Och detta berördes inte med ett ord. Kanske var det just detta som gjorde mig upprörd den gången.

    På några ställen i min texter har denna ovilja att skilja på ”sann” och ”falsk” kristendom (eller ”sann” och ”falsk” religion) kommit fram tydligt. T.ex. i kapitel 8 ”Kristendomens mörka skuggor” i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”. Men även i blogg ”Nr 34. Gudgubbar 1: Biskop Lennar Koskinen och frågan om ateism visavi agnosticism”.
    Länk: https://gustafsvideoblogg.wordpress.com/2013/01/14/nr-34-gudgubbar-biskop-lennart-koskinen-och-fragan-om-ateism-visavi-agnosticism/
    Se även Newsmillartikeln ”Nyateismen och teologins banalisering” där jag problematiserar Karen Amstrongs och Ann Heberleins åtskillnad mellan ”sann” och ”falsk” religion.
    Länk: https://web.archive.org/web/20130909224051/http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/24/nyateismen-och-teologins-banalisering.

    För en knapp vecka sedan skrev Annika Borg en bra artikel kring detta i Svenska Dagbladet. Rubrik: ”Religion är inte något oskyldigt”
    Länk: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/religion-ar-inte-nagot-oskyldigt_4260869.svd

    • Rebella undrar skriver:

      Mystiker och, törs jag kalla dem ”dogmatiker”. Mystikernas relation till de etablerade religionssystemen är komplicerad. Jag vet inte om Armstrong idag kallar sig för kristen eller ej men hon ligger onekligen rätt nära mystiker-facket. Båda sidorna lär anse att de bäst vet vad religion – eller tro – är.

      Kyrkligt sett fanns förvisso mycket av renodlat teologisk kritik mot LO. Swartlings analyserar LO dels efter världsliga kriterier (tankekontroll, att skola människor till att systematiskt bortse från sitt eget samvete) dels teologiskt. De negativa rösterna mot LO tystnade allteftersom och bortsett från rörelsens egna dissidenter har det varit tyst rätt länge nu. Det är ganska intressant. Undras hur den svängningen gick till.

      Ja frågan är om det går att säga att den ena tolkningen är mer evangelieanknuten, mer kristen, än andra. Det går också att bedöma vad som ligger i linje med kristendomens huvudfåror. Fast där får vi problem, om riktigt människofientliga varianter blir stora! som neo-pingst med demonutdrivningar etc. tydligen är på väg att bli – och som Trosrörelsen blev i Sverige, fast dess storhetstid nu verkar vara över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s